Vilka verksamheter måste ta vattenprov? Komplett guide

Kort sagt: Använder din verksamhet vatten från egen brunn i något som kunder dricker, äter eller tvättar sig i, omfattas du av dricksvattenföreskrifterna oavsett hur litet företaget är. Det finns ingen nedre gräns. Kravet är normalt provgrupp A minst en gång per år och provgrupp B minst vart sjätte år för anläggningar under 10 m³ per dygn. Livsmedelsverket rekommenderar dessutom att nystartade verksamheter gör en provgrupp B redan första året. Är du ansluten till kommunalt vatten gäller inte de kraven, men vattnet kan ändå behöva analyseras för produktkvalitet, utrustning eller legionella.

Innehåll

• Den vanligaste missuppfattningen: "vi är för små"
• Verksamheter där provtagning är ett lagkrav
• Verksamheter där vattnet avgör produkten – även på kommunalt vatten
• Verksamheter där vattnet sliter på utrustningen
• Verksamheter med helt eget regelverk: bad och legionella
• Vilka prover ska ni faktiskt ta?
• Så kommer ni igång

Den vanligaste missuppfattningen: "vi är för små"

Nästan alla som hör av sig till oss tror att det finns en storleksgräns. Det gör det inte. Livsmedelsverket är uttrycklig på punkten: dricksvatten som tillhandahålls eller används som en del av en kommersiell eller offentlig verksamhet omfattas alltid av dricksvattenföreskrifterna – oavsett hur lite vatten som produceras.

Det förutsätter att ni producerar vattnet själva. Köper ni det av kommunen är det kommunen som är dricksvattenproducent, och då ligger kraven på dem – inte på er.

Siffrorna som cirkulerar – 10 kubikmeter per dygn och 50 personer – är inte en undre gräns för om reglerna gäller. De avgör vilken kategori anläggningen hamnar i. Under gränsen är du en liten dricksvattenanläggning, med något enklare krav. Du är inte undantagen.

Det här är skillnaden mellan att ha ett gällande undersökningsprogram och att få ett föreläggande vid nästa kontrollbesök.

Två frågor avgör om du berörs

1. Kommer vattnet från egen brunn eller annan enskild täkt? Är ni anslutna till kommunalt vatten är det kommunen som är dricksvattenproducent, inte ni.
2. Används vattnet i verksamheten? Som dryck, i matlagning, i produkten, för diskning, handtvätt eller dusch åt gäster och personal.

Två ja betyder att ni har en dricksvattenanläggning som ska registreras hos kommunen och ha egenkontroll. Går vattnet enbart till sådant som aldrig möter människa eller livsmedel – maskinkylning, spolning, bevattning av prydnadsväxter – omfattas det inte.

Verksamheter där provtagning är ett lagkrav

Listan nedan är de verksamhetstyper vi oftast möter. Gemensamt: egen vattentäkt plus kommersiell eller offentlig verksamhet.

Frekvenserna är utgångspunkten för små anläggningar. Det är kontrollmyndigheten i din kommun som fastställer ditt undersökningsprogram, och den kan kräva tätare provtagning om faroanalysen visar förhöjd risk – ytlig grävd brunn, jordbruk uppströms, tidigare bakteriefynd.

Faroanalys krävs bara över gränsen. Verksamheter som producerar mindre än 10 m³ per dygn eller försörjer färre än 50 personer är undantagna från kravet på faroanalys. Undantaget är alltså generöst: kravet slår till först när båda gränserna passeras. Undersökningsprogrammet ska ni ha oavsett.

Verksamheter där vattnet avgör produkten – även på kommunalt vatten

Är ni anslutna till kommunalt vatten gäller inte kraven ovan. Men kommunalt vatten är inte neutralt: det har en kemisk profil som varierar kraftigt mellan orter, och den profilen sätter gränser för vad ni kan tillverka.

Det avgörande här är inte att vattnet är farligt – det är godkänt dricksvatten – utan att det är okänt. Utan analys justerar man i blindo.

Verksamheter där vattnet sliter på utrustningen

Den tredje gruppen har varken lagkrav eller smakproblem. Här är vattnet en driftkostnad.

Hårt vatten fäller ut kalk så snart det värms. Varje millimeter beläggning i en värmeväxlare eller ett värmeelement ökar energiåtgången mätbart, och kalkade munstycken, ventiler och espressomaskiner går sönder i förtid. Surt vatten med låg alkalinitet gör tvärtom: det fräter på koppar och förzinkat stål och löser ut metaller i vattnet.

• Storkök och restaurang – diskmaskiner, kaffemaskiner, ismaskiner, kombiugnar
• Tvätteri – hårdhet ökar tvättmedelsåtgången och gör textilier gråa
• Biltvätt och tvätthall – kalkfläckar på lacken, och recirkulerat processvatten som behöver kontrolleras
• Frisörsalong – hårdhet påverkar färgresultat och sköljning
• Pannanläggning och kylsystem – kalk i pannan är direkt bränsleslöseri

För den här gruppen räcker det ofta med en riktad analys av hårdhet, alkalinitet, pH, järn och mangan i stället för ett fullt paket.

Verksamheter med helt eget regelverk: bad och legionella

Två områden styrs inte av dricksvattenföreskrifterna alls, utan av miljöbalken. De glöms regelbundet bort eftersom de inte dyker upp i livsmedelskontrollen.

Bassängbad

Driver ni pool, bubbelpool, spa, badhus eller kallbadhus som allmänheten har tillgång till är det en anmälningspliktig verksamhet enligt miljöbalken, och Folkhälsomyndighetens allmänna råd (HSLF-FS 2021:11) gäller. Egenkontrollen ska omfatta regelbunden provtagning av badvattnet – bland annat heterotrofa bakterier och Pseudomonas aeruginosa, där riktvärdet för odlingsbara bakterier är under 100 cfu/ml. Bubbelpooler och spa pekas särskilt ut som riskobjekt.

Legionella

Legionella är en fastighetsfråga, inte en dricksvattenfråga. Fastighetsägare bör inventera, bedöma och dokumentera risken i flerbostadshus, sjukhus, hotell, idrottshallar, bassängbad och särskilda boenden för äldre. De två tekniska hållpunkterna:

• 60 °C i varmvattenberedaren och minst 50 °C vid tappställena
• Kallvattnet bör inte överstiga 24 °C efter åtta timmars stillastående

Vattnet behöver analyseras för legionella när temperaturerna varit onormala, och alltid vid misstanke om att någon smittats i lokalen. Störst risk finns där vatten står stilla och är ljummet – tomma hotellrum utanför säsong, avstängda duschar, sällan använda tappställen.

Vilka prover ska ni faktiskt ta?

För verksamheter med egen brunn finns två lagstadgade paket, och de har olika syften.

Provgrupp A är den som gör jobbet i vardagen: den fångar bakterier och de kemiska parametrar som ändrar sig. Provgrupp B är det breda svepet som fångar det man annars aldrig skulle leta efter.

Programmet kan innehålla mer än så. Kontrollmyndigheten kan lägga till undersökning av råvatten och utgående dricksvatten. Räkna alltså inte med att A och B är hela kostnaden förrän ni sett det fastställda programmet.

Många kommuner kräver dessutom PFAS-analys, och i vissa geologiska områden alfa- och betaaktivitet eller radon. Fråga din kommun vad som gäller för just din täkt – det varierar.

Så kommer ni igång

1. Registrera anläggningen hos kommunens miljö- eller livsmedelsenhet. En dricksvattenanläggning registreras normalt separat från livsmedelsverksamheten.
2. Gör en faroanalys om ni ligger över både 10 m³ per dygn och 50 försörjda personer. Räcker ni inte upp till båda gränserna är ni undantagna – men tankeövningen är värd att göra ändå: vad kan förorena vattnet? Avlopp, gödsel, vägsalt, bränsletankar, ytvatten som tränger in i en dålig brunnskonstruktion.
3. Ta fram ett undersökningsprogram med parametrar och frekvens, och lämna det till kontrollmyndigheten för fastställande. Programmet gäller först när det är godkänt.
4. Provta enligt programmet hos ett Swedac-ackrediterat laboratorium. Egna teststickor duger inte som egenkontroll.
5. Dokumentera. Analysresultat, avvikelser och åtgärder ska sparas – räkna med minst sex år – och hållas tillgängliga för både myndighet och konsument.

Vi hjälper till med steg fyra och kan leverera resultatet i en form som går rakt in i egenkontrollpärmen. Se analyser för företag och verksamhet.

Vanliga frågor

Gäller dricksvattenreglerna även för mitt lilla företag?

Ja. Det finns ingen nedre storleksgräns. Dricksvatten som används i en kommersiell eller offentlig verksamhet omfattas alltid av LIVSFS 2022:12, oavsett hur lite vatten som produceras. Gränserna 10 kubikmeter per dygn och 50 personer avgör bara vilken kategori av anläggning ni är, inte om reglerna gäller.

Vi är anslutna till kommunalt vatten – måste vi provta?

Nej, inte enligt dricksvattenföreskrifterna. Då är kommunen dricksvattenproducent och ansvarar för kvaliteten fram till förbindelsepunkten. Men ni kan ändå behöva analysera vattnet av andra skäl: produktkvalitet i bryggeri, bageri eller kaffe, kalkskydd för utrustning, legionella i fastighetsinstallationen, eller om era egna ledningar är gamla och kan läcka koppar eller bly.

Hur ofta måste en verksamhet med egen brunn ta vattenprov?

För anläggningar under 10 m³ per dygn är utgångspunkten provgrupp A minst en gång per år och provgrupp B minst vart sjätte år. Större anläggningar provtas oftare.

Programmet kan dessutom omfatta råvatten och utgående dricksvatten. Det fastställs av kontrollmyndigheten och kan vara tätare om risken bedöms förhöjd.

Vad kostar det att uppfylla kraven?

Provgrupp A kostar 2 495 kr och provgrupp B 12 995 kr (priser inkl. moms). Enbart de två paketen blir sex A-prov och ett B-prov på sex år: 6 × 2 495 + 12 995 = 27 965 kr, alltså knappt 4 700 kr per år.

Räkna med mer. Programmet kan omfatta råvatten och utgående dricksvatten, och till analyskostnaden kommer kommunens kontrollavgift.

Vad händer om vi inte har egenkontroll?

Kontrollmyndigheten kan förelägga er att upprätta den, förena föreläggandet med vite och i allvarliga fall förbjuda att vattnet används. Det verkliga problemet är dock ett annat: utan provtagning vet ni inte om vattnet är tjänligt, och upptäcker en bakterieförorening först när gäster blir sjuka.

Räcker det med ett snabbtest från bygghandeln?

Nej, inte som egenkontroll. Undersökningarna ska utföras av ett laboratorium som är ackrediterat för ändamålet. Teststickor kan ge en indikation mellan proverna, men de mäter inte bakterier, tungmetaller eller organiska ämnen, och resultatet accepteras inte av kontrollmyndigheten.

Källor

• Livsmedelsverket – Regler om dricksvatten
• Livsmedelsverket – Små dricksvattenanläggningar, kommersiella och offentliga
• LIVSFS 2022:12 – Livsmedelsverkets föreskrifter om dricksvatten
• Folkhälsomyndigheten – Tillsynsvägledning om legionella
• HSLF-FS 2021:11 – Folkhälsomyndighetens allmänna råd om bassängbad

Läs vidare

• Företag: handfast checklista för egenkontroll av dricksvatten
• Vattenanalys för bryggeri – lagkrav, provgrupper och vattenprofiler
• Bikarbonat i vatten – vad värdet betyder i praktiken
• Förskola med brunnsvatten – vilka krav gäller?
• Vattenanalys på gård – säkra vattnet steg för steg