Föroreningar och tungmetaller

PFAS (evighetskemikalier) och tungmetaller som arsenik, bly och kadmium är hälsofarliga föroreningar som inte går att se, lukta eller smaka. De kräver specialfiltrering.

Lösning: Omvänd osmos (RO) är den mest effektiva metoden och tar bort upp till 99% av PFAS, tungmetaller, bekämpningsmedel och andra föroreningar. RO-filter installeras vanligtvis vid drickskranen i köket eftersom de ger långsamt flöde och producerar spillvatten.

För vissa tungmetaller kan även jonbyte eller specialfilter användas, men RO är den säkraste lösningen vid höga föroreningshalter.

Viktigt: Gör alltid en vattenanalys först för att identifiera vilka föroreningar som finns och välja rätt filter därefter. Se vår Vattenanalys Komplett+ som inkluderar både PFAS och alla tungmetaller.

Nitrat kommer främst från jordbruksgödsel, avlopp eller organiskt material. Höga nitrathalter indikerar påverkan från mänsklig aktivitet eller djurhållning i närområdet.

Hälsorisker: Nitrat kan omvandlas till nitrit i kroppen, vilket kan vara farligt för spädbarn (blåbärssjuka). Gränsvärdet är 50 mg/l nitrat enligt Livsmedelsverket.

Lösning: Omvänd osmos (RO) tar effektivt bort nitrat. Jonbytesfilter kan också användas. Viktigt är att hitta och åtgärda källan – kontrollera avlopp, gödselbrunn och dränering kring brunnen. Täta brunnen ordentligt för att förhindra ytvatten från att tränga in.

Bekämpningsmedel (herbicider, insekticider, fungicider) kan läcka från jordbruk, skogsbruk eller trädgårdar ner till grundvattnet. Vissa är cancerframkallande eller hormonstörande.

Gränsvärde: Max 0,1 µg/l per enskilt ämne och 0,5 µg/l totalt enligt Livsmedelsverket.

Lösning: Omvänd osmos (RO) är den mest effektiva metoden och tar bort över 95% av bekämpningsmedel. Aktivt kol-filter fungerar för vissa typer men inte alla. Vid höga halter rekommenderas alltid RO-filter vid drickskranen.

Om bekämpningsmedel påvisas, kontakta kommunens miljökontor eftersom det kan indikera illegala utsläpp eller felaktig hantering i området.

PFAS (per- och polyfluorerade alkylsubstanser) är en grupp av över 4700 kemikalier som kallas "evighetskemikalier" eftersom de inte bryts ner i naturen. De används i brandsläckningsskum, impregnering, förpackningar och industri.

Hälsorisker: PFAS kan ackumuleras i kroppen och har kopplats till cancer, hormonstörningar, nedsatt immunförsvar, leverskador och reproduktionsproblem. Särskilt PFOS och PFOA är välstuderade och visat sig vara farliga.

Gränsvärden i Sverige (sedan 2026-01-01): Summa PFAS 4 max 4 ng/l och summa PFAS 21 max 100 ng/l. Detta är mycket lågt, vilket visar hur allvarligt ämnet tas.

Lösning: Omvänd osmos (RO) är den mest effektiva metoden och tar bort över 95% av PFAS. Vi rekommenderar RO-filter vid drickskranen om din vattenanalys visar PFAS. Aktivt kol med speciell PFAS-behandling kan också fungera men är mindre säkert.

Beställ vår Vattenanalys PFAS som testar 30 PFAS-ämnen enligt EU-direktiv.

PFAS-föroreningar finns främst nära platser där brandövningsskum har använts historiskt. Det kan ta decennier innan PFAS läcker ner till grundvattnet.

Högriskområden för PFAS:

• Inom 2-5 km från brandövningsplatser
• Nära militära flygplatser (Kallax, Ronneby, Såtenäs, Uppsala m.fl.)
• Runt civila flygplatser som använt brandskum
• Industrier som använt PFAS (textil, papper, ytbehandling)
• Gamla brandstationer
• Deponier där PFAS-avfall lagrats

Hur tar jag reda på det?

• Kontakta din kommuns miljökontor – de har ofta kartor över PFAS-områden
• SGU (Sveriges Geologiska Undersökning) har databaser
• Gör en vattenanalys som inkluderar PFAS

Vad gör jag om jag bor i PFAS-område?

1. Analysera vattnet: Beställ PFAS-analys
2. Vid förhöjda värden: Installera RO-filter vid drickskranen
3. Informera grannar: PFAS-föroreningar är ofta utbredda
4. Kontakta kommunen: De kan vara ansvariga för sanering

Arsenik är ett cancerframkallande grundämne som förekommer naturligt i vissa bergarter, särskilt i sulfidmalmer och skiffer. Det löses upp i grundvattnet och kan nå brunnar i vissa delar av Sverige.

Var är arsenik vanligt? Framför allt i områden med sulfidmalm – delar av Skellefteå, Västerbotten, Bergslagen och vissa delar av södra Sverige. Geologiska undersökningar visar att vissa områden har förhöjda arsenikhalter naturligt.

Hälsorisker: Långvarig exponering för arsenik ökar risken för hudcancer, blåscancer, lungcancer och kardiovaskulära sjukdomar. Det kan också ge hudförändringar och neurologiska problem.

Gränsvärde: Max 10 µg/l enligt både svenska och EU:s dricksvattendirektiv. Vissa brunnar i riskområden har värden på 20-100 µg/l eller högre.

Lösning: Omvänd osmos (RO) tar bort över 95% av arsenik. Jonbytesfilter med speciell arsenikharts kan också användas. Vi rekommenderar alltid professionell vattenanalys om du bor i känt riskområde.

Nej, arsenik är helt osynligt, smaklöst och luktfritt. Du kan inte upptäcka arsenik utan professionell vattenanalys. Detta gör det extra farligt eftersom du kan dricka förorenat vatten i åratal utan att veta om det.

Varför är det så farligt? Eftersom arsenik inte ger några omedelbara symtom, kan du utsättas för skadliga halter under lång tid innan hälsoproblem uppstår. Arsenik ackumuleras i kroppen och skadorna blir tydliga först efter många års exponering – då kan det vara för sent.

Symtom vid långvarig exponering:

• Hudförändringar (fläckar, förtjockningar)
• Känselstörningar i händer och fötter
• Magproblem och diarré
• Ökad risk för cancer (hud, blåsa, lungor)
• Hjärt- och kärlproblem

Så upptäcker du arsenik: Den enda säkra metoden är en vattenanalys hos ett ackrediterat laboratorium. Vi analyserar arsenikhalten med moderna metoder och kan upptäcka nivåer ner till 1 µg/l.

Blyrör var vanliga innan 1950-talet och kan fortfarande finnas kvar i äldre hus. Bly är hälsofarligt, särskilt för barn, och kan orsaka neurologiska skador.

Hur identifiera blyrör:

• Grå/silvergrå färg som lätt repas med kniv
• Mjukt material (koppar är hårdare)
• Ofta vid huvudinlopp i äldre hus
• Gör en vattenanalys som inkluderar bly

Åtgärd: Byt ut blyrör till godkända material (koppar, PEX, eller rostfritt). Detta är den enda permanenta lösningen. Tillfälligt kan du låta vattnet rinna 30 sekunder innan du dricker (spolar bort stillastående vatten), men detta är inte en långsiktig lösning.

ROT-avdrag gäller ofta för utbyte av blyrör. Omvänd osmos kan också ta bort bly från dricksvattnet vid ett specifikt tappställe.

Radon är en radioaktiv gas som bildas naturligt i berggrunden. Det kan finnas i brunnsvatten, särskilt i granitområden. När vattnet används i duschen eller köket frigörs radon till luften, vilket ökar radonhalten inomhus.

Hälsorisker: Långvarig exponering för höga radonhalter ökar risken för lungcancer. Gränsvärdet i dricksvatten är 1000 Bq/l enligt Livsmedelsverket.

Lösning: Luftning av vattnet (radon avgår till luften), eller aktivt kol-filter som adsorberar radon. Vid mycket höga halter kan omvänd osmos användas. Det är också viktigt att mäta radon i inomhusluften och eventuellt installera radonbrunn.

Uran är ett radioaktivt grundämne som förekommer naturligt i vissa bergarter, särskilt i granitområden. Det kan lösas upp i grundvattnet och nå brunnar.

Hälsorisker: Uran är både radioaktivt och kemiskt giftigt. Det kan skada njurarna vid långvarig exponering. Gränsvärdet är 30 µg/l enligt Livsmedelsverket.

Lösning: Omvänd osmos (RO) tar bort upp till 95% av uran. Jonbytesfilter kan också användas men är mindre effektivt. Vid mycket höga halter (över 100 µg/l) bör du överväga alternativ vattenkälla eller professionell reningsanläggning.

Uran och radon förekommer ofta i samma områden, så testa även för radon om du har uran i vattnet.

Uran är ett radioaktivt grundämne som förekommer naturligt i granit och andra urbergarter. I Sverige har vi mycket granit, särskilt i Norrland och Bergslagen, vilket gör att uran kan lösa sig i grundvattnet.

Var är uran vanligast? Framför allt i granitområden – norra Sverige, Bergslagen, delar av Småland och Östergötland. Djupare brunnar i granitberggrund har högre risk för uran.

Hälsorisker: Uran är både radioaktivt och kemiskt giftigt. Det kan skada njurarna vid långvarig exponering och ökar långsiktigt risken för cancer. Barn och gravida är extra känsliga.

Gränsvärde: Max 30 µg/l. Vissa brunnar i granitområden har värden på 50-200 µg/l eller ännu högre.

Lösning: Omvänd osmos (RO) är den bästa lösningen och tar bort 90-98% av uran. Uran och radon uppträder ofta tillsammans.

Nitrat blir farligt vid höga halter, särskilt för spädbarn under sex månader, där det kan orsaka methemoglobinemi ("blue baby syndrome") då blodets syreupptag försämras.

Riktvärdet är otjänligt vid 50 mg/l; redan vid förhöjda halter (omkring 20 mg/l) ges anmärkning och indikerar påverkan från gödsel eller avlopp. Vanligt i jordbruksbygder. Nitrat tas bort med jonbytare eller omvänd osmos. Svenskt Vattenprov analyserar nitrat.

Nitrit är mer hälsorelevant än nitrat vid samma halt och klassas som otjänligt vid 0,5 mg/l (anmärkning redan vid 0,1 mg/l). Nitrit indikerar ofta pågående mikrobiologisk aktivitet eller påverkan från avlopp/gödsel och är särskilt olämpligt för spädbarn.

Förhöjt nitrit bör utredas tillsammans med mikrobiologin. Svenskt Vattenprov analyserar både nitrit och nitrat.

Riktvärdet för arsenik är 10 µg/l – vattnet blir otjänligt vid eller över denna halt, och anmärkning ges redan i intervallet cirka 5–10 µg/l.

Arsenik förekommer naturligt i berggrunden (särskilt granitrika och sulfidmalmsområden), syns eller smakar inte, och ökar vid långvarig exponering risken för cancer i urinblåsa och lunga. Tas bort med aktivt aluminiumoxidfilter eller omvänd osmos. Svenskt Vattenprov har arsenikanalys.

Radon i brunnsvatten klassas som otjänligt vid över 1 000 Bq/l, och åtgärd bör övervägas redan vid 100–1 000 Bq/l.

Radon är vanligast i bergborrade brunnar i granitrik berggrund. Gasen frigörs till inomhusluften när du använder vattnet och kan andas in. Radon tas bort genom luftning/avgasning. Svenskt Vattenprov har separat radonanalys för borrade brunnar.

Riktvärdet för otjänligt är sedan 1 februari 2026 sänkt till 1,5 mg/L (tidigare 1,3 mg/L för anmärkning och 6,0 mg/L för otjänligt). Sänkningen följer EFSA:s skärpta bedömning, där numera även foster och gravida räknas till de känsligaste grupperna.

Fluorid är nyttigt i små mängder men skadligt i höga: tandfluoros hos barn och osteofluoros (sprött skelett) hos vuxna. Har du småbarn eller är gravid bör vattnet provtas årligen. Åtgärd är omvänd osmos, som tar bort 90–95 %.

Riktvärdet för uran är 30 µg/l (samma som WHO:s riktvärde och Livsmedelsverkets gränsvärde). Uran förekommer naturligt i berggrunden och är vanligt i bergborrade brunnar.

Den huvudsakliga hälsorisken vid långvarig exponering är på njurarna (kemisk effekt). Uran tas bort med omvänd osmos eller jonbytare. Svenskt Vattenprov analyserar uran i brunnsvatten.

Vid halter över riktvärdet 30 µg/l bör du inte dricka vattnet långvarigt, eftersom uran framför allt kan påverka njurfunktionen vid kronisk exponering. Enstaka intag är inte akut farligt, men permanent dricksvatten bör hålla sig under 30 µg/l.

Ge inte uranrikt vatten till spädbarn. Installera omvänd osmos eller jonbytare och ta nytt prov. Svenskt Vattenprov hjälper dig analysera och tolka uranhalten.

Riktvärdet för bly är 10 µg/l (EU sänker gränsvärdet mot 5 µg/l i kommunalt vatten). Bly i brunnsvatten kommer sällan från berggrunden utan oftast från gamla ledningar, lödningar eller armatur.

Bly är skadligt även i låga halter, särskilt för barn och gravida (påverkar nervsystemets utveckling). Misstänker du blyledningar: ta ett första-tappnings-prov. Tas bort med omvänd osmos eller byte av ledning. Svenskt Vattenprov analyserar bly.

Riktvärdet för kadmium är 5 µg/l (otjänligt vid eller över). Kadmium kan komma från berggrund, gödsel eller korrosion av material i ledningar/armatur (särskilt vid lågt pH).

Långvarig exponering kan skada njurar och skelett. Lågt pH ökar urlakning, så åtgärda gärna pH samtidigt. Tas bort med omvänd osmos. Svenskt Vattenprov analyserar kadmium och pH.

Mangan ger anmärkning vid 0,05 mg/l (tekniskt/estetiskt – svarta utfällningar, missfärgad tvätt, bismak) och bedöms hälsomässigt otjänligt vid högre halter (riktvärde kring 0,4 mg/l), särskilt med hänsyn till spädbarn.

Mangan är vanligt i svenskt grundvatten och förekommer ofta tillsammans med järn. Tas bort med oxidations-/avhärdningsfilter. Svenskt Vattenprov analyserar mangan.

Järn ger oftast bara anmärkning (riktvärde 0,1–0,3 mg/l) och är ett tekniskt/estetiskt problem, inte en hälsorisk: rödbrun missfärgning, metallsmak, fläckar på tvätt och sanitetsgods samt igensatta ledningar.

Järn är ett av de allra vanligaste fynden i svenska brunnar. Tas bort med oxidationsfilter eller avhärdare. Svenskt Vattenprov analyserar järn och hjälper dig välja filter.

Klorid ger anmärkning vid 100 mg/l (smak och ökad korrosionsrisk på ledningar). Höga kloridhalter kan tyda på relikt saltvatten, havsvatten (kustnära/borrade brunnar), vägsalt eller avlopp.

Det är främst ett tekniskt/estetiskt problem men bör utredas vid kraftig förhöjning. Tas bort med omvänd osmos. Svenskt Vattenprov analyserar klorid och konduktivitet.

Sulfat ger anmärkning vid 100 mg/l; vid halter kring 250 mg/l kan vattnet ge en laxerande effekt, särskilt för känsliga personer och spädbarn, samt bismak och korrosion.

Sulfat förekommer naturligt i berggrund och jord. Tas bort med omvänd osmos eller jonbytare. Svenskt Vattenprov analyserar sulfat.

Ammonium ger anmärkning vid 0,50 mg/l och är framför allt en indikator på påverkan från avlopp, gödsel eller nedbrytning av organiskt material – det bör därför utredas tillsammans med mikrobiologin och nitrit.

Ammonium i sig är sällan akut farligt i dricksvatten men kan störa desinfektion och ge lukt/smak. Svenskt Vattenprov analyserar ammonium som del av brunnsanalysen.

PFAS är svårnedbrytbara "evighetskemikalier" från bl.a. brandsläckningsskum och impregnering. Livsmedelsverkets åtgärdsgräns för enskilt dricksvatten är 4 ng/l för summan av PFAS4, och i kommunalt vatten gäller 100 ng/l för summan av 21 PFAS-ämnen.

PFAS ingår inte i standardanalyser. Bor du nära flygplats, militärområde, industri eller brandövningsplats bör du testa specifikt. Tas bort med aktivt kol eller omvänd osmos. Svenskt Vattenprov har separat PFAS-analys.

Antimon är en tungmetall med riktvärdet 5 µg/L – vid eller över den nivån bedöms vattnet som otjänligt. Antimon kommer oftast från industri (batteri-, färg- och metalltillverkning) och kan även läcka från vissa plaster, medan naturlig förekomst i berggrunden är ovanlig.

Långvarig exponering kan ge mag-tarmbesvär, hjärt-kärlproblem och leverskador. Den mest effektiva åtgärden är omvänd osmos (RO), som tar bort över 95 % vid kökskranen. Kokning hjälper inte. Påvisas antimon bör källan utredas – kontakta miljökontoret. Ta en vattenanalys för att veta halten.

Ja. Kvicksilver är en mycket giftig tungmetall med riktvärdet 1 µg/L – vid eller över den nivån är vattnet otjänligt. Kvicksilver skadar nervsystemet och hjärnan och kan ge permanenta neurologiska skador, och det ackumuleras i kroppen över tid.

Foster och spädbarn är extremt känsliga eftersom hjärnan fortfarande utvecklas. Källan är oftast industri, gamla gruvor eller förbränningsanläggningar och bör utredas via miljökontoret. Effektivaste åtgärden är omvänd osmos (RO), som tar bort över 95 %. Kokning hjälper inte.

Ja, för personer med nickelallergi. Riktvärdet är 20 µg/L och vid eller över den nivån är vattnet otjänligt. Nickelallergi drabbar 10–15 % av befolkningen, och allergiker kan reagera även på intag via dricksvatten med eksem, hudutslag och klåda.

Nickel kan komma från berggrunden eller från rostfria rör och kranar. Personer med känd nickelallergi bör inte dricka vatten med halter över 20 µg/L. Den effektivaste åtgärden är omvänd osmos (RO), som avlägsnar över 95 % vid kökskranen.

Krom finns i två former: krom(III) som är nyttigt i små mängder, och krom(VI) som är cancerframkallande enligt både WHO och EU. Vanliga analyser mäter totalt krom, med riktvärdet 50 µg/L (otjänligt vid eller över).

Långvarig exponering för krom(VI) via dricksvatten ökar risken för mag- och tarmcancer och kan komma från industri. Vid förhöjt totalkrom bör du ta ett specifikt prov för krom(VI) för att veta vilken form som finns. Den effektivaste åtgärden är omvänd osmos (RO), som tar bort över 95 % av båda formerna.

Selen är ett spårämne som kroppen behöver i små mängder, men som blir giftigt vid halter över 10 µg/L (otjänligt). Selen löses ut från vissa bergarter.

Långvarig exponering för höga halter kan ge selenförgiftning (selenos) med symtom som håravfall, spröda naglar, vitlöksliknande andedräkt, trötthet och magbesvär. Den effektivaste åtgärden är omvänd osmos (RO), som tar bort över 95 %. Vid mycket höga halter kan ny brunn eller kommunalt vatten övervägas.

Aluminium har riktvärdet 500 µg/L (anmärkning) och är inte direkt giftigt vid de halter som förekommer i brunnsvatten, men ger obehaglig metallisk och besk smak samt brun- eller gulaktiga fläckar på porslin och kakel.

Aluminium löses framför allt ut när surt vatten (lågt pH under 6,5) rinner genom aluminiumhaltiga bergarter. Grundorsaken är alltså oftast surt vatten, och den bästa åtgärden är ett kalkfilter som höjer pH till 7,0–7,5 och därmed minskar aluminiumhalten med 80–95 %.

Kadmium är en giftig tungmetall med riktvärdet 0,5 µg/L – vid eller över den nivån är vattnet otjänligt. Kadmium är cancerframkallande och skadar njurarna, och det ackumuleras i kroppen med en halveringstid på 10–30 år.

Långvarig exponering kan ge njurskador, benskörhet, cancer och nedsatt fertilitet. Gravida, barn och rökare är särskilt känsliga. Källan är oftast industri eller naturlig förekomst och bör utredas. Den effektivaste åtgärden är omvänd osmos (RO), som tar bort över 95 % vid kökskranen.

PAH (polycykliska aromatiska kolväten) är en grupp cancerframkallande kemikalier som bildas vid ofullständig förbränning av organiskt material. Riktvärdet är 0,1 µg/L och vid eller över är vattnet otjänligt.

PAH kan komma från gamla gasverk, tjärimpregnerade trästolpar, läckande oljeprodukter eller asfalt nära brunnen. Långvarig exponering ökar risken för bland annat lung-, hud- och urinblåsecancer. Åtgärder är aktivt kol-filter (GAC) som tar bort 80–95 % eller omvänd osmos över 95 %. Kontakta miljökontoret för att utreda källan.

Cyanid är extremt giftigt och har riktvärdet 50 µg/L – vid påvisad cyanid över den nivån är vattnet otjänligt och ska inte användas. Cyanid blockerar kroppens förmåga att använda syre och kan i höga halter vara livsfarligt.

Förekomst i brunnsvatten beror nästan alltid på industriell förorening (gamla gasverk, galvanisering, gruvor). Kontakta miljökontoret omedelbart och använd flaskvatten tills källan är utredd. Kokning hjälper inte – tvärtom kan det koncentrera cyanid. RO kan ta bort cyanid men källan måste åtgärdas.

Ja, om ytvatten tränger in i brunnen. Vid algblomning bildar cyanobakterier (blågröna alger) giftiga cyanotoxiner, framför allt mikrocystiner, med det informativa riktvärdet 1 µg/L. Förekomst i brunnsvatten är en stark signal om att brunnen läcker och påverkas av ytvatten.

Åtgärda genom att täta brunnen mot ytvatten och ta ett bakterieprov (E.coli och koliforma), eftersom ytvattenpåverkan också innebär bakterierisk. Undvik vattnet under pågående algblomning (ofta juli–augusti) och använd flaskvatten. Omvänd osmos tar bort cirka 90–95 %. Kokning kan tvärtom frigöra toxiner.

Bekämpningsmedel (pesticider) är hormonstörande och kan påverka kroppens hormonsystem, reproduktion och utveckling även i mycket små mängder. Riktvärdet är strängt: 0,10 µg/L per ämne, och vid eller över är vattnet otjänligt.

De kommer oftast från läckage från jordbruksmark, trädgårdar, golfbanor eller vägkanter. Använd inte vattnet vid påvisade bekämpningsmedel – gravida och barn ska vara särskilt försiktiga. Åtgärder är aktivt kol-filter (GAC) som tar bort 80–95 % eller omvänd osmos över 95 %. Kontakta miljökontoret för att utreda källan.

Nitrit är betydligt farligare än nitrat och bildas när bakterier omvandlar nitrat till nitrit under syrefattiga förhållanden. Nitrat har riktvärdet 50 mg/L (otjänligt), medan nitrit har det mycket lägre riktvärdet 0,10 mg/L (otjänligt vid 0,50 mg/L eller över).

Nitrit orsakar direkt methemoglobinemi ("blåbärssjuka") hos spädbarn, där blodet inte kan transportera syre. Påvisad nitrit betyder oftast två samtidiga problem: höga nitrathalter och bakterier. Åtgärda båda – UV-ljus mot bakterierna och omvänd osmos mot nitrat. Vatten med nitrit får aldrig ges till spädbarn.

Ammonium i sig är inte särskilt giftigt, men det är en viktig varningssignal. Riktvärdet är 0,50 mg/L (anmärkning), och förhöjda halter indikerar nästan alltid att avloppsvatten eller gödsel trängt in i brunnen.

Det betyder att även bakterier (E.coli), nitrit, nitrat och andra farliga ämnen kan finnas från samma källa. Ta därför kompletterande prover för E.coli, nitrit och nitrat, utred och åtgärda källan (läckande avlopp eller gödselpåverkan) och installera UV-ljus efter att brunnen rengjorts.

Fosfat är inte hälsofarligt i sig, men höga halter är en stark varningssignal för mänsklig påverkan. Riktvärdet är 0,60 mg/L (anmärkning), och förhöjt fosfat betyder nästan alltid påverkan från gödsel, avloppsvatten eller djurhållning.

Det innebär att även nitrat, bakterier (E.coli) och bekämpningsmedel troligen finns i vattnet från samma källa. Ta kompletterande prover för nitrat, E.coli och bekämpningsmedel, och hitta och åtgärda källan – ofta gödsel eller avlopp nära brunnen.

Kalium är ett livsviktigt mineral och inte hälsofarligt för friska personer – kroppen reglerar kaliumbalansen automatiskt. Men högt kalium (riktvärde 12 mg/L, anmärkning) är en varningssignal om påverkan från gödsel eller läckande avlopp.

Det betyder att även nitrat, bakterier och bekämpningsmedel troligen finns i vattnet från samma källa. Ta kompletterande prover för nitrat, E.coli och bekämpningsmedel, täta brunnen och förbättra dräneringen för att stoppa inträngande markvatten.

Arsenik ger sällan akuta symtom vid de halter som finns i brunnsvatten – faran är den långvariga, tysta exponeringen. Efter år av intag kan arsenik ge hudförändringar (förtjockningar, pigmentfläckar), skador på nerver och blodkärl samt ökad risk för cancer i hud, lungor och urinblåsa.

Eftersom vattnet varken luktar, smakar eller ser annorlunda ut går det inte att upptäcka arsenik utan analys. Riktvärdet för otjänligt är 5 µg/L (sänkt 2024). Har du borrad brunn i berg bör du analysera arsenik regelbundet, och vid förhöjda halter installera omvänd osmos.

Arsenik är vanligast i borrade brunnar i berggrund, där det löses ut naturligt från vissa bergarter. Förhöjda halter har påvisats i bland annat delar av Södermanland, Värmland, Västmanland och Örebro län, men berggrundens sammansättning varierar lokalt och höga halter kan förekomma i hela landet.

Eftersom du inte kan veta din brunns halt utifrån grannens är en egen analys det enda säkra. Bor du i ett känt riskområde eller har borrad brunn bör arsenik ingå i analysen. Riktvärdet för otjänligt är 5 µg/L, och åtgärden vid höga halter är omvänd osmos.

Nej – tvärtom. Att koka vattnet tar inte bort arsenik, utan koncentrerar det när en del av vattnet dunstar, så att halten i grytan blir högre. Detsamma gäller andra tungmetaller, nitrat och salter.

Arsenik försvinner bara med rätt rening. Effektivast är omvänd osmos (RO) vid kökskranen, som tar bort över 95 %, medan specialanpassad adsorptionsmassa kan användas för större flöden. Har du otjänligt vatten (5 µg/L eller mer) bör du sluta dricka det tills reningen är på plats.

Ja, barn och gravida är särskilt känsliga. Arsenik passerar moderkakan och kan påverka fostrets utveckling, och barn får i sig mer arsenik per kilo kroppsvikt än vuxna. Långvarig exponering kopplas till nedsatt kognitiv utveckling hos barn.

Har du småbarn, är gravid eller planerar graviditet bör du inte använda vatten med arsenik över riktvärdet 5 µg/L till dryck eller matlagning. Använd flaskvatten tills du installerat omvänd osmos och bekräftat med nytt prov att halten sjunkit.

Livsmedelsverket rekommenderar att brunnsvatten analyseras minst vart tredje år, och arsenik bör ingå om du har borrad brunn i berg eller bor i ett riskområde. Testa tätare om du nyligen borrat om, fördjupat brunnen eller märkt förändringar.

Arsenikhalten kan variera med grundvattennivå och årstid, så ett enstaka bra prov är ingen garanti för all framtid. Vid husköp är arsenikanalys ett viktigt beslutsunderlag. Riktvärdet för otjänligt är 5 µg/L.

Bly är särskilt farligt för barn eftersom det skadar hjärnans utveckling och kan ge sänkt IQ, inlärnings- och beteendeproblem – och det finns ingen helt säker nivå. Barn tar också upp bly effektivare än vuxna. Riktvärdet för otjänligt sänktes 2024 till 5 µg/L.

Foster och spädbarn är mest utsatta, så blyhaltigt vatten ska aldrig användas till välling eller barnmat. Misstänker du bly, spola tills vattnet är riktigt kallt innan du tappar dricksvatten, och installera omvänd osmos eller åtgärda källan. Ta alltid ett prov för att veta halten.

Bly kommer sällan från själva grundvattnet utan oftast från installationen: gamla blyrör, blyhaltiga lödningar på kopparrör och mässingsdetaljer i kranar och kopplingar. Surt och mjukt vatten med lågt pH löser ut blyet snabbare.

Därför är blyhalten ofta högst i det första vattnet på morgonen, som stått stilla i rören. Åtgärder är att spola tills vattnet är kallt, byta blyhaltiga komponenter, höja pH med kalkfilter om vattnet är surt, och sätta omvänd osmos vid dricksvattenkranen. Riktvärdet för otjänligt är 5 µg/L.

Eftersom bly oftast läcker från rör och kranar börjar åtgärden där: byt blyhaltiga rör, lödningar och mässingsdetaljer, och spola tills vattnet är riktigt kallt innan du tappar dricksvatten på morgonen. Är vattnet surt (lågt pH) löses mer bly ut, så ett kalkfilter som höjer pH minskar problemet.

För säker dricksvattenrening är omvänd osmos (RO) vid kökskranen effektivast och tar bort över 95 %. Ta ett nytt prov efter åtgärd för att bekräfta att halten kommit under riktvärdet 5 µg/L.

Riktvärdet för otjänligt är 5 µg/L (mikrogram per liter). Gränsvärdet sänktes 2024 från tidigare 10 µg/L, eftersom forskningen visar att även låga halter är skadliga – särskilt för barn – och det finns ingen helt säker nivå.

Bly är faktiskt det ämne som överskrids i flest svenska brunnar. Ligger din halt vid eller över 5 µg/L bör du inte dricka vattnet förrän du åtgärdat källan (ofta rör och kranar) och renat med omvänd osmos.