Brunnsvatten och brunnar

Otjänligt vatten uppfyller inte kraven för dricksvatten och kan utgöra en hälsorisk. Du får inte använda vattnet för drickning eller matlagning utan åtgärd.

Direkta åtgärder:

• Vid bakterier – koka vattnet i minst 1 minut eller använd köpt vatten
• Vid tungmetaller eller PFAS – använd köpt vatten (kokning hjälper inte)
• Kontakta kommunens miljökontor för rådgivning

Långsiktig lösning: Baserat på analysresultatet, välj rätt filter – UV-ljus för bakterier, avhärdare för kalk, oxidationsfilter för järn/mangan, neutraliseringsfilter för lågt pH, eller RO för PFAS/tungmetaller. Efter installation, ta nytt vattenprov inom 2-4 veckor för att bekräfta att problemet är löst.

Lågt vattentryck kan bero på flera faktorer: igensatta filter, fel på pump, för lång ledning, höjdskillnader eller läckage.

Vanliga orsaker:

• Igensatta sedimentfilter eller andra filter – byt patroner
• För liten pump för husets behov
• Läckage i ledningssystem
• Brunnen har låg vattentillgång
• Tryckbehållaren behöver justeras

Lösning: Börja med att kontrollera alla filter – det är den vanligaste orsaken. Kontrollera sedan tryckmätare och tryckbrytare. Vid fortsatta problem, låt en brunnsborrare undersöka brunnen och pumpkapaciteten.

Brunndjupet påverkar både vattentillgång och vattenkvalitet. Det finns ingen universell regel – det beror på geologi, grundvattennivå och lokala förhållanden.

Typiska djup i Sverige:

• Grävd brunn: 3-10 meter – vanlig i lerjord. Risk för ytpåverkan, bakterier och säsongsvariationer.
• Borrad brunn i jord: 10-30 meter – bättre skydd mot ytvatten.
• Bergborrad brunn: 30-150 meter (ibland djupare) – vanligast i Sverige. Bättre kvalitet men risk för naturliga ämnen från berggrunden.

Djup och vattenkvalitet:

• Grunt (0-20m): Större risk för bakterier, nitrat från gödsel, bekämpningsmedel och ytpåverkan
• Måttligt djup (20-50m): Bättre skydd mot ytpåverkan men kan ha högt järn/mangan
• Djupt (50-150m+): Minst påverkan från ytan men högre risk för naturliga ämnen från berggrund – arsenik, uran, radon, fluorid

Oavsett djup behöver du göra vattenanalys. Se vår guide om brunnsregistrering hos SGU.

En brunn kan hålla i 30-50 år eller mer, men prestanda försämras över tid.

Tecken på att brunnen behöver åtgärdas:

• Stadigt sjunkande vattennivå eller kapacitet
• Återkommande bakterieproblem trots åtgärder
• Ökande halt av sediment/slam
• Försämrad vattenkvalitet över tid
• Synliga skador på brunnens foder
• Brunnen är över 50 år gammal

Renoveringsalternativ:

• Renspolning: Tar bort igensättningar och slam (5 000-15 000 kr)
• Ny pump: Byte av utsliten pump (10 000-30 000 kr)
• Försegling: Täta överkant och förhindra ytvatten (5 000-20 000 kr)
• Fördjupning: Borra djupare om möjligt (30 000-80 000 kr)

Ny brunn: Om renovering inte hjälper, kan ny brunn behövas (80 000-200 000 kr). Alternativt, anslut till kommunalt vatten om det finns i närheten.

Regnvatten från taket är inte säkert att dricka utan omfattande rening. Det kan innehålla bakterier, fågelspillning, partiklar från takmaterial, luftföroreningar och tungmetaller från takrännor.

Problem med takvatten:

• Bakterier och virus från fåglar och djur
• Bly, zink eller koppar från taktäckning och rännor
• Organiskt material (löv, mossa, pollen)
• Luftföroreningar (sotpartiklar, kväveoxider)
• Asbest från gamla eternittak

Om du ändå vill använda regnvatten:

1. Första spolning: Låt de första 2-5 minuterna av regnet rinna bort
2. Förfiltrering: Sedimentfilter för att ta bort partiklar
3. Aktivt kol: Tar bort organiskt material och lukt
4. UV-ljus: MÅSTE finnas för att döda bakterier
5. RO-filter: För dricksvatten – tar bort tungmetaller

Regnvatten kan användas för bevattning, tvätt och toalett, men för dricksvatten rekommenderar vi alltid brunn eller kommunalt vatten.

Kommunala vattenverk använder klor för att desinficera vattnet och säkerställa att det är fritt från bakterier när det når din kran. En lätt klorsmak är normalt och visar att vattnet är säkert.

Varför kloreras vattnet? Klor dödar bakterier, virus och andra mikroorganismer. Det ger också ett "restvärde" som skyddar vattnet i ledningsnätet hela vägen hem till dig. Detta är särskilt viktigt i äldre ledningssystem.

Är det farligt? Nej, de klorhalter som används i svenskt dricksvatten (0,1-0,5 mg/l) är helt ofarliga. Sverige har mycket strikta regler för vattenkvalitet.

Hur blir jag av med klorsmaken?

• Aktivt kol-filter: Tar effektivt bort klor, smaker och lukter
• Låt vattnet stå: Klor avgår till luften – låt vattnet stå i kylskåpet några timmar
• Koka vattnet: Klor förångas vid kokning

Grävda brunnar är känsligare för ytvatten och bakterier än borrade och bör testas minst vart tredje år – gärna oftare, särskilt mikrobiologiskt efter kraftigt regn, snösmältning eller torrperioder.

Kontrollera också regelbundet att brunnslock och brunnsringar är hela och täta så att ytvatten inte rinner in. Svenskt Vattenprov har särskilda paket för grävda brunnar med utökad mikrobiologi.

Har du spädbarn eller småbarn bör du testa oftare än standardrekommendationen vart tredje år – minst varje till vartannat år, och alltid innan vattnet används till modersmjölksersättning. Nitrat är särskilt farligt för spädbarn under sex månader.

Välj ett brett paket som täcker både mikrobiologi och nitrat. Svenskt Vattenprov rekommenderar utökad analys för barnfamiljer.

Gör en vattenanalys vart tredje år som rutin, och dessutom: vid husköp, när vattnet ändrar lukt/smak/färg, efter kraftigt regn eller översvämning, när en ny brunn borrats, efter arbeten nära brunnen, och innan vattnet ges till spädbarn.

Vid misstanke om förorening – provta direkt. Svenskt Vattenprov hjälper dig välja rätt analys för situationen.

Ja, starkt rekommenderat. Vid köp av fastighet med egen brunn bör du begära ett aktuellt analysprotokoll av säljaren – saknas det, ta ett eget prov innan tillträde, eftersom problem som upptäcks efteråt blir ditt ansvar som ny ägare.

En ackrediterad analys ger ett tillförlitligt beslutsunderlag. Svenskt Vattenprov har analyspaket anpassade för fastighetsöverlåtelser.

Vid husköp bör du göra en ackrediterad analys som täcker både mikrobiologi (bakterier) och kemi (t.ex. nitrat, metaller, och för borrad brunn även arsenik, radon och fluorid). Begär säljarens senaste protokoll och komplettera med eget prov före tillträde.

Resultatet visar om vattnet är tjänligt och om rening behövs. Svenskt Vattenprov erbjuder kompletta paket för husköp.

För en nyköpt fastighet rekommenderas ett komplett paket: mikrobiologisk analys (E. coli, koliforma bakterier, odlingsbara mikroorganismer) plus kemisk analys (pH, nitrat, nitrit, järn, mangan, klorid, sulfat, ammonium, hårdhet, konduktivitet m.m.).

För borrad brunn i berggrund: lägg till arsenik, radon, fluorid och uran. Du vet sällan när senaste provet togs, så börja brett. Svenskt Vattenprov har färdiga husköpspaket.

En nyborrad brunn bör alltid analyseras innan vattnet används, eftersom borrade brunnar i berggrund ofta har naturligt förhöjda halter av arsenik, radon, fluorid och uran.

Ta ett komplett paket med både kemi och mikrobiologi när brunnen tagits i drift och vattnet stabiliserats. Svenskt Vattenprov har analyspaket särskilt för borrade brunnar.

Ja. Bergborrade brunnar i granitrik berggrund har ofta förhöjda radonhalter, eftersom radon löses ur berget till grundvattnet. Radon i vatten frigörs till inomhusluften när du öppnar kranen och kan andas in.

Riktvärdet är otjänligt vid över 1 000 Bq/l och åtgärd bör övervägas redan vid 100–1 000 Bq/l. Radon ingår inte alltid i standardpaket. Svenskt Vattenprov har separat radonanalys.

För en borrad brunn i berggrund bör analysen täcka mikrobiologi (E. coli, koliforma bakterier) och de ämnen som är vanliga i berggrund: arsenik, radon, fluorid, uran och mangan, samt allmän kemi (pH, järn, hårdhet, klorid).

Borrade brunnar har sällan ytvattenproblem men ofta naturligt förhöjda metaller. Svenskt Vattenprov har paket anpassade för borrade brunnar.

För en grävd brunn är mikrobiologin viktigast – E. coli, koliforma bakterier och odlingsbara mikroorganismer – eftersom grävda brunnar lätt påverkas av ytvatten.

Komplettera med kemi: nitrat (särskilt nära jordbruk), pH, järn, mangan och färg/turbiditet. Svenskt Vattenprov har paket för grävd brunn med utökad bakterieanalys.

Plötsliga förändringar har ofta en konkret orsak: kraftigt regn eller snösmältning som fört ner ytvatten och bakterier, låg grundvattennivå under torka, ett skadat brunnslock, problem med pumpen, eller grävarbeten i närheten.

Kontrollera brunnslock och omgivning, och ta ett prov (särskilt mikrobiologiskt) för att se vad som ändrats. Vid grumligt vatten och lukt är det extra angeläget att provta snabbt.

När en brunn sinar beror det oftast på låg grundvattennivå (torka), ökad förbrukning eller att brunnen blivit igensatt. Börja med att spara på vattnet och kontrollera om grannar har samma problem – då är det troligen grundvattennivån.

Åtgärder kan vara renspolning, att fördjupa brunnen, att borra en ny, eller i vissa fall ansluta till kommunalt vatten. En brunnsborrare kan bedöma kapaciteten. Ta ett nytt prov efter åtgärd, eftersom kvaliteten kan ha ändrats.

Det är frivilligt men rekommenderat att registrera sin brunn i SGU:s Brunnsarkiv. Registrering hjälper räddningstjänst och kommun att ta hänsyn till din vattentäkt vid t.ex. grävarbeten, och ger bättre kunskap om grundvattnet i området.

Det är gratis och tar bara några minuter. Läs mer i vår guide om brunnsregistrering.

Vid en gemensam brunn delas ansvaret mellan de anslutna fastigheterna, ofta reglerat genom en gemensamhetsanläggning eller samfällighet med avtal om drift, underhåll och kostnader. Saknas avtal är det klokt att upprätta ett.

Alla delägare har intresse av regelbunden provtagning, eftersom ett problem drabbar alla. Det är vanligt att man delar på kostnaden för analys och eventuell rening.

Ett otätt brunnslock släpper in ytvatten, insekter, löv och smådjur, vilket ofta förorenar vattnet med bakterier. Tecken på att locket inte är tätt:

• Synliga springor eller sprickor, eller ett lock som inte ligger an ordentligt
• Insekter, löv, jord eller smådjur i brunnen
• Vattnet blir plötsligt sämre efter regn eller snösmältning när ytvatten tränger in
• Ett vattenprov visar koliforma bakterier eller E.coli, ett klassiskt tecken på att ytvatten läcker in

Så kontrollerar du: se till att locket sitter tätt med en hel packning, att brunnens överkant är höjd över marken så att dagvatten inte rinner in, och att eventuell ventilation är insektssäkrad. Kontrollera även att rör- och kabelgenomföringar inte läcker.

Misstänker du att locket är otätt bör du testa ditt brunnsvatten med en mikrobiologisk analys, så ser du om ytvatten redan påverkat kvaliteten.

Vår och höst är de bästa tiderna att provta en egen brunn. Då är marken ofta mättad av snösmältning och regn, grundvattennivån är hög och risken är som störst att ytvatten och föroreningar från markytan tränger ner i brunnen – vilket gör att eventuella brister i brunnens tätning syns tydligast i provet. Livsmedelsverket och branschen rekommenderar därför just vår och höst för de mest talande resultaten.

Ett prov mitt i en torr sommar eller under tjäle på vintern speglar däremot inte alltid hur vattnet är resten av året. Oavsett årstid bör du provta minst vart tredje år, och alltid direkt om lukt, smak eller färg förändras.

Beställ en vattenanalys inför vår eller höst så får du ett resultat som är representativt för din brunn.

Det beror på vad du vill ta reda på. Vill du ha ett representativt prov på vattnet du dricker till vardags bör du vänta ungefär 3–4 dygn efter ett kraftigt regn eller intensiv snösmältning – annars kan tillfälligt inträngande ytvatten ge missvisande höga värden just den dagen.

Misstänker du däremot att brunnen läcker in ytvatten är det tvärtom klokt att ta ett mikrobiologiskt prov när belastningen är som störst, eftersom en otäthet då syns tydligast. En bra tumregel: provta i vår eller höst när grundvattnet är högt, men inte samma dygn som ett skyfall.

Livsmedelsverket rekommenderar att vatten från en egen brunn testas minst vart tredje år – men om två eller fler fastigheter delar samma vattentäkt bör vattnet testas minst en gång per år. Samma årliga rekommendation gäller om det finns barn upp till och med fem år i något av hushållen, eftersom små barn är känsligare för till exempel nitrat och bakterier.

Fler brukare innebär större vattenuttag och fler möjliga föroreningskällor, så tätare kontroll ger trygghet för alla delägare. Kom överens om vem som ansvarar för provtagningen, gärna reglerat i gemensamhetsanläggningens eller samfällighetens avtal.

Beställ en vattenanalys för er gemensamma brunn och dela kostnaden mellan hushållen.

En grävd brunn är grund, oftast bara några meter djup, och tar sitt vatten från det ytliga grundvattnet. Den är därför känsligare för ytvatten och kan lättare få bakterier (E. coli, koliforma), nitrat, färg och grumlighet, och den riskerar att sina under torrperioder.

En borrad brunn går ner i berggrunden och når djupare, jämnare grundvatten. Den har sällan ytvattenproblem men kan i stället naturligt innehålla ämnen från berget – radon, uran, arsenik och fluorid, samt järn, mangan och ibland förhöjt salt (klorid) nära kusten.

Därför skiljer sig också provvalet: en grävd brunn kräver framför allt mikrobiologi, medan en bergborrad brunn dessutom bör analyseras för de berggrundsämnen som är vanliga i din trakt. Se våra analyspaket för grävd respektive borrad brunn.

Livsmedelsverket rekommenderar att du regelbundet ser över brunnen och dess omgivning. Kontrollera minst en gång per år att:

• brunnslocket är helt och tätt med hel packning, och att brunnens överkant är höjd över marken så att dagvatten rinner bort från brunnen – inte ner i den
• brunnsringar och genomföringar för rör och kablar är hela och täta
• marken lutar bort från brunnen och att det inte blir stående ytvatten runt locket
• eventuell ventilation är insektssäkrad

Håll avstånd mellan brunnen och möjliga föroreningskällor som avlopp, infiltrationsanläggning, gödsel- och kemikalielager samt djurhållning – placera dem helst nedströms och på betryggande avstånd. Spara brunnsprotokoll och tidigare analyssvar samlat, så ser du hur vattnet förändras över tid.

Komplettera skötseln med ett vattenprov minst vart tredje år, och alltid om lukt, smak eller färg ändras.

Enligt SGU (Sveriges geologiska undersökning) är grundvattennivån oftast som högst på våren – tack vare snösmältning och vårregn – och i södra och mellersta Sverige som lägst i slutet av sommaren eller början av hösten. Då är risken störst att grävda brunnar sinar.

Det är också därför vår och höst är bra tider att provta: nivån är hög och eventuella brister i brunnen syns tydligast. Följ gärna läget på SGU:s kartor över grundvattennivåer om du bor i ett område som brukar drabbas av låga nivåer.

SGU rekommenderar att du som brunnsägare regelbundet mäter avståndet ner till vattenytan, så att du inte blir överraskad om brunnen håller på att sina. Gör så här:

• Mät från en fast punkt vid brunnens överkant med ett måttband med en liten vikt, eller ett ljudlod som plingar när det når vattenytan.
• Notera datum och nivå några gånger per år – gärna på våren och i sensommaren.
• Sjunker nivån onormalt fort: dra ner på förbrukningen och jämför med grannar. Har alla samma problem beror det troligen på låg grundvattennivå.

SGU publicerar kartor över aktuella, historiska och prognosticerade grundvattennivåer som uppdateras varje vecka. Tillsammans med SMHI varnar SGU också för risk för vattenbrist i olika delar av landet.

Har du egen brunn i ett område som brukar få låga nivåer är det klokt att titta på kartan inför sommaren, mäta nivån i din egen brunn och spara på vattnet i god tid. Vid låg nivå kan halterna av vissa ämnen dessutom stiga – då kan en vattenanalys vara värd att ta.

Ja, men oftast mindre än en grävd brunn. En borrad brunn når djupare och större grundvattenmagasin i berget och är därför stabilare vid kortare torrperioder. Vid långvarig torka kan även en borrad brunn ge mindre vatten.

Bor du kustnära finns dessutom en särskild risk: tar du ut mer vatten än magasinet hinner fylla på kan salt grundvatten dras in i brunnen och ge stigande kloridhalt. Spara därför på vattnet under torra perioder, och testa vattnet om du misstänker att kvaliteten förändrats.

Enligt SGU och branschens riktlinjer bör avståndet vara minst 30–50 meter mellan dricksvattenbrunnen och en föroreningskälla som ett enskilt avlopp. Ännu viktigare är att brunnen ligger högre i terrängen (uppströms) än avloppet – grundvattnet rör sig med marklutningen, så ligger brunnen nedströms hjälper inte ens ett stort avstånd fullt ut.

Exakt avstånd beror på jordart och hur snabbt grundvattnet rör sig. Misstänker du avloppspåverkan bör du testa vattnet – bakterier och nitrat är typiska tecken. Beställ en analys om du är osäker.

Ja, om avståndet är för kort. SGU rekommenderar att en energibrunn (bergvärme) ligger minst 30 meter från en borrad dricksvattenbrunn och minst 20 meter från en grävd. En energibrunn bör också ligga minst 30 meter från enskilt avlopp och helst högre i terrängen än avloppet.

Planerar du eller en granne att borra för bergvärme? Registrera din dricksvattenbrunn i SGU:s Brunnsarkiv så att den som borrar kan ta hänsyn till den, och testa vattnet efteråt om du misstänker påverkan.