Frågor och svar

En vattenanalys är en undersökning där man identifierar ämnen och mikroorganismer i dricksvattnet – från mineraler till föroreningar. Provet analyseras på ackrediterat laboratorium enligt Livsmedelsverkets standarder.

Du bör göra en analys när:

• Du har egen brunn eller sjövatten som vattenkälla
• Du installerat ett nytt filter eller reningssystem
• Vattnet har ovanlig lukt, smak eller färg
• Det finns jordbruk eller industri i närheten
• Som regelbunden kontroll vart 3:e år – beställ din vattenanalys här

Resultaten visar om vattnet är tjänligt, tjänligt med anmärkning eller otjänligt enligt svenska dricksvattenkrav.

En grundläggande analys bör täcka mikrobiologi (E. coli, koliforma bakterier, odlingsbara mikroorganismer) och basal kemi (pH, nitrat, nitrit, järn, mangan, klorid, sulfat, ammonium, hårdhet, konduktivitet, turbiditet).

Borrad brunn: lägg till arsenik, radon, fluorid och uran. Nära jordbruk: nitrat och bekämpningsmedel. Nära flygplats/industri/brandövningsplats: överväg PFAS. Svenskt Vattenprov hjälper dig välja rätt paket utifrån brunnstyp och läge.

Priset beror på hur många parametrar du analyserar. Hos Svenskt Vattenprov kostar en analys mellan 695 kr och 4 495 kr: från ett mikrobiologiskt bakteriepaket (695 kr) till en komplett analys med metaller, radon och PFAS (4 495 kr).

I priset ingår provtagningskit, returfrakt, ackrediterad analys, rapport inom 10–12 arbetsdagar och kostnadsfri rådgivning. Se alla paket på paketsidan.

Otjänligt betyder att vattnet inte bör användas som dricksvatten utan åtgärd – antingen har ett hälsorelaterat gräns-/riktvärde överskridits eller så är ett mikrobiologiskt prov positivt (t.ex. E. coli).

Sluta dricka vattnet, ta reda på orsaken, åtgärda (rening, klorering eller reparation) och ta ett nytt prov som bekräftar att vattnet blivit godkänt. Svenskt Vattenprov hjälper dig tolka orsaken och välja rätt åtgärd.

Klart och luktfritt brunnsvatten kan ändå vara otjänligt – bakterier, arsenik, nitrat och radon syns, luktar eller smakar oftast inte. Det enda sättet att veta är en ackrediterad vattenanalys där resultaten jämförs mot Livsmedelsverkets riktvärden.

Som brunnsägare ansvarar du själv för vattenkvaliteten; ingen myndighet kontrollerar din brunn. Svenskt Vattenprov erbjuder ackrediterade analyser där du får svaret tjänligt, tjänligt med anmärkning eller otjänligt.

Livsmedelsverket rekommenderar minst vart tredje år under normala förhållanden. Provta dessutom direkt om du märker förändrad lukt, smak eller färg, efter kraftigt regn eller översvämning, vid husköp, om du grävt/byggt nära brunnen, eller innan du ger vattnet till spädbarn.

Fritidshus och grävda brunnar bör testas oftare. Svenskt Vattenprov erbjuder paket för regelbunden kontroll.

I Sverige använder vi i genomsnitt omkring 140 liter vatten per person och dygn, varav ungefär hälften är varmvatten. Ungefär en tredjedel går till personlig hygien och en stor del till toalettspolning.

Siffran bygger på kommunal användning; har du egen brunn varierar förbrukningen men storleksordningen är densamma. Det är användbart att veta när du dimensionerar pump och filter.

Kommunalt kranvatten i Sverige är bland världens mest kontrollerade och är säkert att dricka – det provtas regelbundet och måste uppfylla strikta krav.

Har du däremot egen brunn omfattas du inte av samma kontroll; där ansvarar du själv för kvaliteten och bör provta minst vart tredje år. Det är i enskilda brunnar de flesta problemen finns.

Ja. Det finns ingen nedre storleksgräns. Dricksvatten som tillhandahålls eller används som en del av en kommersiell eller offentlig verksamhet omfattas alltid av LIVSFS 2022:12, oavsett hur lite vatten som produceras.

Det förutsätter att ni producerar vattnet själva, alltså har egen brunn. Köper ni vattnet av kommunen ligger kraven på kommunen.

Siffrorna 10 m³ per dygn och 50 personer avgör vilka krav som följer – bland annat om faroanalys behövs och hur ofta ni ska provta – inte om föreskrifterna gäller.

Nej, inte enligt dricksvattenföreskrifterna. Då är kommunen dricksvattenproducent och ansvarar för kvaliteten fram till förbindelsepunkten.

Men ni kan behöva analysera ändå: för produktkvalitet i bryggeri, bageri eller kaffe, för att skydda utrustning mot kalk, för legionella i fastighetens varmvatten, eller om era egna ledningar är gamla och kan avge koppar.

Provgrupp A är den löpande kontrollen: mikrobiologisk undersökning plus grundparametrar som färg, lukt, smak, grumlighet, pH, konduktivitet, järn och mangan. Få parametrar, hög frekvens.

Provgrupp B är det breda svepet: tungmetaller, bekämpningsmedel, desinfektionsbiprodukter, PAH, flyktiga organiska ämnen och bisfenol A. Många parametrar, låg frekvens.

Exakt vilka parametrar som ingår sätts i ert undersökningsprogram utifrån anläggningen – vissa, som aluminium och nitrit, är aktuella först när vattnet bereds på ett visst sätt.

Se provgrupp A och provgrupp B.

För anläggningar under 10 m³ per dygn är utgångspunkten provgrupp A minst en gång per år och provgrupp B minst vart sjätte år. Ligger ni över den volymen provtas båda oftare.

Programmet kan innehålla mer än A och B. Undersökningsprogrammet fastställs av kontrollmyndigheten och kan omfatta även råvatten och utgående dricksvatten, samt tätare provtagning om risken bedöms förhöjd – ytlig grävd brunn, jordbruk uppströms eller tidigare bakteriefynd. Fråga kommunen vad som gäller för just er täkt.

Livsmedelsverket rekommenderar att nystartade verksamheter lägger in en provgrupp B redan under första året. Det är en rekommendation, inte ett uttryckligt lagkrav.

Gör den ändå hellre innan ni öppnar. Upptäcks ett problem efteråt står ni med en verksamhet vars vatten inte får användas – och då är både ombyggnad och alternativ vattenförsörjning akuta frågor.

För en liten kommersiell anläggning:

1. Registrering av dricksvattenanläggningen hos kommunen
2. Undersökningsprogram med parametrar och frekvens, fastställt av kontrollmyndigheten
3. Rutiner för drift och åtgärder vid avvikelse, inklusive larm om ni justerar pH eller desinficerar vattnet
4. Dokumentation av resultat, avvikelser och åtgärder – och resultaten ska hållas tillgängliga för dem som använder vattnet

Faroanalys krävs inte för de minsta. Undantaget gäller den som producerar mindre än 10 m³ per dygn eller försörjer färre än 50 personer – kravet slår alltså till först när båda gränserna passeras.

Utförlig checklista: egenkontroll för företag.

Provgrupp A kostar 2 495 kr och provgrupp B 12 995 kr (priser inkl. moms).

Enbart de två paketen blir för en liten verksamhet sex A-prov och ett B-prov på sex år: 6 × 2 495 + 12 995 = 27 965 kr, alltså knappt 4 700 kr per år.

Räkna med att det blir mer. Ert undersökningsprogram kan omfatta även råvatten och utgående dricksvatten, och till analyskostnaden kommer kommunens kontrollavgift. Be kommunen om det fastställda programmet innan ni budgeterar.

Nej, inte som egenkontroll. Undersökningarna ska utföras av ett laboratorium som är ackrediterat för ändamålet.

Teststickor kan ge en indikation mellan proverna, men de mäter inte bakterier, tungmetaller eller organiska ämnen, och resultatet accepteras inte av kontrollmyndigheten.

Kontrollmyndigheten kan förelägga er att upprätta den, förena föreläggandet med vite och i allvarliga fall förbjuda att vattnet används.

Det verkliga problemet är dock ett annat: utan provtagning vet ni inte om vattnet är tjänligt, och upptäcker en bakterieförorening först när gäster blir sjuka.

Ja – det finns inget mikrobryggeriundantag. Ett bryggeri med egen brunn är en dricksvattenanläggning: registrering hos kommunen och ett fastställt undersökningsprogram, normalt provgrupp A årligen och provgrupp B vart sjätte år för anläggningar under 10 m³ per dygn.

Faroanalys krävs inte för de minsta. Undantaget gäller den som producerar mindre än 10 m³ per dygn eller försörjer färre än 50 personer – kravet slår alltså till först när båda gränserna passeras.

Utöver lagkravet behöver ni sex joner för att styra ölet. Se vattenanalys för bryggeri.

Sex stycken: kalcium, magnesium, natrium, sulfat, klorid och bikarbonat (alkalinitet). De styr mäskens pH och hur beskan uppfattas.

Komplettera med järn, mangan och klor/kloramin – de ger smakfel långt under dricksvattnets gränsvärden. Kloramin avgår inte vid kokning utan måste filtreras bort med aktivt kol.

5,2–5,6 mätt vid rumstemperatur.

Mekaniken: bikarbonat höjer pH, malten sänker det. Ljus malt är svagt sur och orkar inte trycka ner ett alkaliskt vatten, medan mörk rostad malt bär högt bikarbonat. Därför kräver ljusa stilar lågt bikarbonat och mörka stilar tål högt.

Ja. Ett kafé är kommersiell verksamhet, och då omfattas dricksvattnet alltid – oavsett storlek – förutsatt att ni har egen brunn.

För anläggningar under 10 m³ per dygn är kravet normalt provgrupp A minst årligen och provgrupp B minst vart sjätte år, med exakt omfattning fastställd av kommunen.

SCA:s vattenstandard anger alkalinitet 40–70 ppm CaCO₃ och kalciumhårdhet 50–175 ppm CaCO₃, vid pH 6–8 utan klor eller lukt.

Omräknat till svenska analysenheter: alkalinitet 49–85 mg/l HCO₃⁻ och hårdhet ungefär 2,8–9,8 °dH. Mer i guiden för kafé och kafferosteri.

Oftast för hög alkalinitet i bryggvattnet. Bikarbonatet neutraliserar kaffets syror innan de når koppen, och resultatet blir tungt och kritaktigt oavsett böna, kvarn eller barista.

Ligger vattnet över ungefär 100 mg/l HCO₃⁻ är det värt att brygga samma kaffe på lågalkaliskt flaskvatten som jämförelse.

Inte för kaffets skull. En jonbytaravhärdare tar bort kalcium och magnesium men lämnar alkaliniteten kvar.

Ni skyddar maskinen men behåller buffertproblemet – och tappar kalciumet som behövs för extraktionen. Ska alkaliniteten ned krävs avsyrande jonbytare eller omvänd osmos.

Medelhårt vatten, ungefär 4–8 °dH. Kalcium och magnesium stärker glutenet och ger degen spänst.

Mjukare vatten ger slappa, klibbiga degar med dålig formhållning. Hårdare vatten ger strama degar som jäser långsammare och får mindre volym.

Ja. Klor hämmar jästaktiviteten och kan ge bismak, särskilt i milda bröd med lång jäsning.

Fritt klor avgår om vattnet får stå, men kloramin gör det inte – och allt fler kommuner använder kloramin. Det kräver filtrering med aktivt kol.

Is är ett livsmedel och bör provtas. Smält isen i ett sterilt kärl och analysera som ett vattenprov.

En ismaskin är en fuktig, sval miljö med stillastående vatten som sällan rengörs på djupet, och frysning dödar inte bakterier – den pausar dem. Ett rent kranvattenprov säger ingenting om maskinens insida.

När varm- eller kallvattentemperaturerna varit onormala, och alltid vid misstanke om att någon smittats i lokalen.

Hållpunkterna: 60 °C i varmvattenberedaren, minst 50 °C vid tappställena och kallvatten under 24 °C efter åtta timmars stillestånd. Intervallet däremellan är där legionella växer bäst. Se legionellaanalys.

Stillastående ljummet vatten är den största risken. Spola igenom alla tappställen och duschar före öppning, dokumentera att det gjorts, och ta ett bakterieprov innan säsongsstart.

Har ni egen brunn bör provtagningen planeras så att vattnet är kontrollerat inför säsongen – ett prov taget i juli säger ingenting om vattnet gästerna drack i maj.

Ja. Ett bassängbad som allmänheten eller gästerna har tillgång till är anmälningspliktigt enligt miljöbalken, och Folkhälsomyndighetens allmänna råd HSLF-FS 2021:11 gäller.

Riktvärden enligt HSLF-FS 2021:11 – odlingsbara bakterier färre än 100 cfu/ml och Pseudomonas aeruginosa färre än 1 cfu/100 ml. Råden säger dessutom att Legionella spp. bör provtas för bubbelpooler och liknande, men anger inget riktvärde för den.

Råden anger inga fasta provtagningsintervall utan säger att lämpligt intervall bör övervägas i varje enskilt fall. Folkhälsomyndighetens vägledning anger en gång i månaden som utgångspunkt för odlingsbara bakterier, Pseudomonas aeruginosa och Legionella spp. – det sistnämnda bara där legionella är aktuellt, alltså bubbelpooler och liknande. Se analys för bassängbad; legionella beställs som separat legionellaanalys.

Kraven sätts av kommunens miljökontor och varierar. Normalt gäller utgående vatten efter oljeavskiljaren: oljeindex, metaller som bly, kadmium, krom, nickel och zink, pH samt suspenderade ämnen.

Se analys för tvätthall. Kontrollera alltid villkoren för just er anläggning.

Fläckarna är utfällt kalciumkarbonat från hårt vatten som torkat på lacken. Över ungefär 6 °dH blir de tydliga.

Lösningen är slutsköljning med avjoniserat eller RO-behandlat vatten – men mät hårdheten först, den avgör hur stor anläggning som krävs.

Natrium, klorid, bor, bikarbonat och konduktivitet – inte dricksvattnets gränsvärden, de är satta för människor.

Riktvärden: natrium under 30 mg/l, klorid under 50 mg/l, bor under 0,3–0,5 mg/l. I slutna och recirkulerande system ackumuleras allt plantan inte tar upp, så marginalerna är mindre än man tror.

Oftast för högt bikarbonat i bevattningsvattnet. Det höjer pH i rotzonen, och vid högt pH blir järn och fosfor kemiskt otillgängliga även när de finns i gödseln.

Symptomet ser ut som järnbrist men orsaken är pH. Åtgärden är att syrasätta bevattningsvattnet, inte att gödsla mer järn.