Blogg

Barium är ett grundämne som förekommer naturligt i berggrund och grundvatten. För dig som har egen brunn kan barium dyka upp i en vattenanalys, ofta utan att du hört talas om ämnet tidigare. Här går vi igenom vad som gäller för riktvärden i Sverige, hur barium påverkar hälsan och hur du kan rena bort det om halterna skulle vara höga.

Vad är barium och varför finns det i brunnsvatten?

Barium är en jordalkalimetall som kemiskt liknar kalcium. I naturen förekommer det främst bundet i mineral, framför allt i baryt (bariumsulfat) och i mindre grad som witherit (bariumkarbonat). När grundvatten rör sig genom sprickor och porer i berggrunden kan små mängder barium lösas ut och följa med till din brunn.

Hur mycket barium som hamnar i vattnet beror på den lokala geologin. I vissa geologiska områden med barytförande berggrund kan halterna bli högre, medan de i stora delar av Sverige är mycket låga. Barium är alltså ett naturligt förekommande ämne, inte i första hand en förorening från mänsklig verksamhet – även om industri och avfall i sällsynta fall kan bidra lokalt.

Eftersom barium beter sig kemiskt likt kalcium hänger det ofta ihop med vattnets mineralinnehåll. Vill du förstå hur mineraler och metaller påverkar ditt vatten kan du läsa mer i vår guide om hur metaller påverkar vattenkvaliteten.

Finns det ett gränsvärde för barium i dricksvatten?

Här är en viktig sak att känna till: det saknas ett svenskt fastställt gränsvärde för barium i dricksvatten. Barium ingår inte som en egen parameter med gränsvärde i Livsmedelsverkets ordinarie dricksvattenföreskrifter eller i EU:s dricksvattendirektiv. Det betyder att du inte hittar något officiellt svenskt tröskelvärde att jämföra din analys mot på samma sätt som för till exempel bly, arsenik eller nitrat.

Som referens brukar man istället använda Världshälsoorganisationens riktvärde. WHO anger ett riktvärde på 1,3 mg/l för barium i dricksvatten. Detta är ett hälsobaserat riktvärde framtaget av WHO och inte en svensk juridisk gräns, men det ger en användbar referenspunkt när du ska tolka ditt provsvar.

I praktiken ligger barium i svenskt brunnsvatten oftast långt under WHO:s riktvärde. Får du ett resultat som närmar sig eller överstiger 1,3 mg/l är det däremot rimligt att titta närmare på saken och överväga åtgärder.

Hur påverkar barium hälsan?

Bariums hälsoeffekter är dosberoende. Vid de normala, låga halter som är vanliga i svenskt brunnsvatten är barium sällan ett problem, och det finns ingen anledning till oro för de flesta brunnsägare.

Det är först vid mycket höga halter som barium kan ge hälsoeffekter. Lösliga bariumföreningar kan i höga doser påverka hjärt-kärlsystemet, bland annat blodtryck och hjärtfunktion, eftersom barium kan störa kroppens muskel- och nervfunktion. WHO:s riktvärde på 1,3 mg/l är satt med marginal för att skydda även mot långvarig exponering.

Sammanfattningsvis: barium är inte ett ämne du behöver vara rädd för vid vanliga halter, men det är ett av flera ämnen som är bra att ha koll på genom en analys – särskilt om du bor i ett område med barytförande berggrund eller om vattnet smakar eller beter sig annorlunda.

Så testar du barium i ditt brunnsvatten

Eftersom du inte kan se, smaka eller lukta dig till barium är en laboratorieanalys det enda säkra sättet att veta halten. Barium ingår normalt i en bredare metallanalys tillsammans med andra grundämnen som järn, mangan, koppar och tungmetaller. En samlad vattenanalys av metaller ger dig en helhetsbild av vattnets kvalitet i ett och samma prov.

Ett riktmärke är att testa brunnsvatten minst vart tredje år, och oftare om du märkt förändringar i smak, färg eller lukt. Har du en nygrävd eller nyborrad brunn är ett prov tidigt en bra idé för att fastställa utgångsläget.

Hur renar man bort barium ur vattnet?

Skulle din analys visa förhöjda bariumhalter finns det flera beprövade reningsmetoder. Eftersom barium kemiskt liknar kalcium kan samma tekniker som används för hårt vatten och kalcium ofta reducera även barium.

Omvänd osmos

Omvänd osmos är en av de mest effektiva metoderna för att avlägsna barium. Vattnet pressas genom ett halvgenomträngligt membran som håller kvar lösta salter och metaller. Metoden installeras ofta vid en enskild tappkran, till exempel i köket för dricks- och matlagningsvatten. Läs mer om hur omvänd osmos fungerar.

Jonbyte och avhärdning

Ett jonbytesfilter byter ut oönskade joner mot andra, ofarliga joner. Vanlig avhärdning med ett jonbytesfilter, som primärt är avsett att minska kalcium och magnesium, fångar ofta upp barium på köpet eftersom barium beter sig som kalcium i filtret. Detta gör avhärdning till en praktisk lösning när barium förekommer tillsammans med hårt vatten.

Vill du förstå sambandet mellan mineraler, hårdhet och avhärdning kan du läsa vår artikel om vad hårt vatten är.

Oavsett vilken metod du väljer är det klokt att först göra en analys och sedan ta ett nytt prov efter att reningen installerats, så att du kan bekräfta att den fungerar som den ska.

Vanliga frågor om barium i dricksvatten

Finns det ett gränsvärde för barium i Sverige?

Nej. Det saknas ett svenskt fastställt gränsvärde för barium i dricksvatten, och ämnet ingår inte som egen parameter i de ordinarie föreskrifterna. Som referens används WHO:s riktvärde på 1,3 mg/l.

Är barium farligt i brunnsvatten?

Vid de låga halter som är vanliga i svenskt brunnsvatten är barium sällan ett problem. Det är först vid mycket höga halter som barium kan påverka blodtryck och hjärta. En analys ger besked om var du ligger.

Hur får jag bort barium ur vattnet?

Omvänd osmos, jonbyte och avhärdning är effektiva metoder. Eftersom barium liknar kalcium fångas det ofta upp av samma tekniker som används mot hårt vatten.