Blogg

Antimon är ett grundämne som sällan diskuteras när svenska brunnsägare pratar om vattenkvalitet. Ämnet är ovanligt i svenskt brunnsvatten, men det är samtidigt reglerat med ett tydligt gränsvärde. I den här artikeln går vi igenom vad antimon är, var det kommer ifrån, vilka hälsoaspekter som gäller och hur du åtgärdar förhöjda halter.

Vad är antimon?

Antimon (kemisk beteckning Sb) är en halvmetall som ofta räknas in bland tungmetallerna. Det förekommer naturligt i berggrund och mineral, men i låga halter jämfört med vanligare metaller som järn och mangan.

I dricksvattensammanhang är antimon intressant just för att det är ovanligt men reglerat. Du hittar det sällan i förhöjda halter i svenska brunnar, men när det väl förekommer bör det tas på allvar eftersom ämnet omfattas av ett hälsobaserat gränsvärde.

Riktvärde: Livsmedelsverkets gränsvärde för antimon

Enligt Livsmedelsverket är gränsvärdet för antimon i dricksvatten 5 µg/l (mikrogram per liter). Överskrids detta värde bedöms vattnet som otjänligt, vilket innebär att det inte bör användas som dricksvatten eller till matlagning utan åtgärd.

Gränsvärdet är hälsobaserat och satt med god säkerhetsmarginal. Riktvärdet ligger i linje med de bedömningar som även WHO (Världshälsoorganisationen) gör för antimon i dricksvatten. Att ett prov ligger strax under gränsvärdet betyder alltså inte att det finns en akut risk, men det kan vara en signal om att följa upp orsaken.

Var kommer antimon i brunnsvatten ifrån?

Antimon i dricksvatten kan ha både naturliga och installationsrelaterade källor. De vanligaste förklaringarna är:

Naturliga källor

Antimon kan i sällsynta fall lakas ut naturligt från berggrund och mineral. Detta är ovanligt i svenskt brunnsvatten, men förekommer lokalt beroende på geologin i området.

Gruv- och industripåverkan

I områden som påverkats av gruvdrift eller industri kan halterna av antimon och andra metaller vara förhöjda. Om din brunn ligger nära historisk eller aktiv verksamhet kan det vara en faktor att väga in.

Urlakning från installationer

En ofta förbisedd källa är själva vatteninstallationen. Antimon kan förekomma i vissa lödningar och metallkomponenter, och lakas ut i vattnet – särskilt när vattnet är surt eller aggressivt. Lågt pH gör vattnet korrosivt, vilket ökar risken att metaller frigörs från rör, kopplingar och armatur. Detta är samma mekanism som ligger bakom förhöjda halter av flera andra metaller.

Vill du förstå hur olika metaller uppträder och samverkar i brunnsvatten kan du läsa vår översikt om hur metaller påverkar vattenkvaliteten – risker och åtgärder.

Hälsa: vad innebär höga halter av antimon?

Höga halter av antimon i dricksvatten kan ge mag- och tarmbesvär, exempelvis illamående och kräkningar, vid akut exponering. Vid mer långvarig exponering bör man undvika att dricka vatten med förhöjda halter, vilket är själva syftet med gränsvärdet.

Det är samtidigt viktigt att hålla proportionerna. Antimon är ovanligt i svenskt brunnsvatten, och för de allra flesta brunnsägare är det inte den mest sannolika kvalitetsfrågan. Men eftersom ämnet är reglerat och hälsobaserat är det värt att kontrollera – särskilt om du har surt vatten eller bor i ett område med gruv- eller industripåverkan. Barn och gravida hör generellt till de grupper man är extra försiktig med när det gäller tungmetaller i dricksvatten.

Så tar du reda på om du har antimon i vattnet

Antimon går varken att se, lukta eller smaka. Det enda sättet att veta om halterna är förhöjda är att analysera vattnet. En bredare metallanalys ger dig svar på antimon tillsammans med andra relevanta ämnen, vilket gör det lättare att förstå helheten.

Vill du kontrollera ditt brunnsvatten kan du beställa en vattenanalys för metaller som omfattar antimon och andra tungmetaller. Att analysera flera metaller samtidigt är ofta det mest kostnadseffektiva sättet att få en samlad bild.

Åtgärder: så får du bort antimon

Om provet visar förhöjda halter finns det effektiva åtgärder. Vilken lösning som passar bäst beror på om källan är naturlig eller beror på urlakning från installationen.

Omvänd osmos

Omvänd osmos (RO) är en effektiv reningsmetod för antimon. Tekniken pressar vattnet genom ett tätt membran som avskiljer lösta metaller, och installeras ofta som en filterlösning vid kökskranen för dricks- och matlagningsvatten.

Åtgärda surt vatten

Om antimonet misstänks komma från urlakning från lödningar eller metallkomponenter, är det viktigt att också åtgärda grundorsaken: det sura vattnet. Genom att höja pH minskar vattnets korrosiva egenskaper, vilket i sin tur minskar urlakningen av metaller från installationen.

Läs mer om hur du hanterar grundproblemet i vår guide om surt vatten i brunnen – lågt pH, korrosion och hur du höjer pH. Har du samtidigt oro för andra tungmetaller är även vår artikel om bly i dricksvatten relevant, eftersom bly ofta har liknande installationskällor.

Vanliga frågor om antimon i dricksvatten

Är antimon farligt i dricksvatten?

Höga halter kan ge mag- och tarmbesvär, och långvarig exponering bör undvikas. Därför har Livsmedelsverket satt ett gränsvärde på 5 µg/l. Under gränsvärdet bedöms vattnet som tjänligt.

Hur vanligt är antimon i svenskt brunnsvatten?

Antimon är ovanligt i svenskt brunnsvatten. Det förekommer främst vid vissa geologiska förhållanden, gruv- eller industripåverkan, eller vid urlakning från installationer i surt vatten.

Hur får jag bort antimon från vattnet?

Omvänd osmos är en effektiv reningsmetod. Misstänks urlakning från rör och kopplingar bör du även höja pH för att minska vattnets korrosivitet och därmed urlakningen.

Källor: Livsmedelsverket och WHO (Världshälsoorganisationen).