Blog

Nickel är en metall som kan förekomma i brunnsvatten, både naturligt från berggrunden och genom korrosion av rör och blandare. Vid för höga halter kan nickel påverka hälsan, särskilt för personer med nickelallergi. Här går vi igenom var nickel kommer ifrån, vilket riktvärde Livsmedelsverket anger, vilka hälsorisker som finns och hur du testar och renar ditt vatten.

Vad är nickel och varifrån kommer det?

Nickel är en naturligt förekommande metall som finns i jordskorpan. I brunnsvatten kan nickel ha flera olika källor, och ofta samverkar de.

Naturligt från berggrunden

Nickel finns naturligt i vissa bergarter och mineral. I områden med en berggrund som är rik på nickelhaltiga mineral kan grundvattnet lösa ut metallen, särskilt i bergborrade brunnar där vattnet har lång kontakttid med berget. Halterna varierar därför kraftigt mellan olika geologiska områden.

Korrosion av rör och blandare

En vanlig källa till nickel är korrosion av installationer i huset. Många blandare, ventiler och rördelar innehåller nickel, exempelvis i förnicklade ytor och i legeringar som mässing. När vattnet står stilla i ledningarna kan nickel lösas ut och koncentrationen bli högre i det första vattnet du tappar på morgonen.

Surt vatten löser ut mer nickel

En avgörande faktor är vattnets pH-värde. Surt vatten med lågt pH är mer aggressivt och angriper metalldelar snabbare, vilket ökar urlakningen av nickel och andra metaller. Ett lågt pH är därför ofta den bakomliggande orsaken när nickelhalten blir förhöjd i kranvattnet. Du kan läsa mer om detta i vår artikel om surt vatten i brunnen, lågt pH och korrosion.

Livsmedelsverkets gränsvärde för nickel

Enligt Livsmedelsverket är gränsvärdet för nickel i dricksvatten 20 µg/l (mikrogram per liter). Vatten som överskrider detta värde bedöms som otjänligt, vilket innebär att det inte bör användas som dricksvatten eller i matlagning utan åtgärd.

Gränsvärdet är satt för att skydda hälsan hos hela befolkningen, inklusive känsliga grupper. Även om du inte märker någon smak- eller färgförändring kan halten vara förhöjd, eftersom nickel varken syns eller smakar i de koncentrationer det ofta handlar om. Det är därför en vattenanalys behövs för att veta säkert.

Hälsorisker med nickel i dricksvatten

Nickel är känt framför allt för sin koppling till allergi, men höga halter kan även ge andra besvär.

Nickelallergi och eksem

Nickelallergi är den vanligaste kontaktallergin och är särskilt utbredd bland kvinnor. Personer som redan är sensibiliserade mot nickel, ofta genom hudkontakt med smycken eller metallföremål, kan reagera även på nickel som får i sig via vatten och mat. Reaktionen kan visa sig som eksem och hudbesvär, ibland även på andra ställen än där huden haft direktkontakt.

Mag- och tarmbesvär vid höga halter

Vid höga halter av nickel kan besvär från mag-tarmkanalen förekomma, exempelvis illamående och magont. Sådana akuta effekter är dock kopplade till betydligt högre koncentrationer än gränsvärdet och är ovanliga vid normalt förhöjda halter.

Känsligare grupper

Vissa grupper är mer känsliga och bör vara extra försiktiga. Det gäller personer med känd nickelallergi, men även små barn där vattnet används till exempelvis välling och matlagning. För dessa grupper är det särskilt viktigt att hålla nickelhalten under riktvärdet.

Nickel är bara en av flera metaller som kan påverka vattenkvaliteten. En översikt finns i artikeln om hur metaller påverkar vattenkvalitet, risker och åtgärder.

Hur testar du nickelhalten?

Eftersom nickel varken syns eller smakar går det inte att bedöma halten på egen hand. Det säkra sättet är en vattenanalys av metaller, där nickel ingår tillsammans med andra metaller som koppar, järn och mangan.

Vid provtagningen är det bra att ta ett prov på både förstatappat (stillastående) vatten och spolat vatten. Skillnaden mellan dessa två prover visar hur mycket nickel som kommer från husets egna installationer jämfört med själva råvattnet. En bredare metallanalys ger dessutom en helhetsbild av vattnets kvalitet. Du kan beställa en vattenanalys av metaller för att få reda på halterna i just din brunn.

Åtgärder – så sänker du nickelhalten

Vilken åtgärd som passar bäst beror på orsaken till den förhöjda halten. Ofta är det en kombination av flera insatser.

Höj pH och avsyra vattnet

Om orsaken är surt vatten är det viktigaste att höja pH-värdet. Ett avsyrningsfilter höjer pH och gör vattnet mindre aggressivt, vilket minskar korrosionen och därmed urlakningen av nickel från rör och blandare. Detta åtgärdar ofta problemet vid källan. Mer om detta finns i artikeln om pH-värdet i brunnsvatten och dess påverkan på rör och hälsa.

Omvänd osmos

För att specifikt ta bort nickel från dricksvattnet är omvänd osmos en effektiv metod. Ett sådant filter installeras ofta under diskbänken och renar det vatten som används till dryck och matlagning. Omvänd osmos avlägsnar nickel tillsammans med flera andra metaller och lösta ämnen.

Spola innan du dricker

Eftersom halten är som högst i vatten som stått stilla länge i ledningarna bör du undvika att dricka förstatappat stillastående vatten. Spola först tills vattnet blir kallt och jämnt innan du använder det till dryck eller mat. Detta är en enkel vardagsrutin som sänker exponeringen, men den ersätter inte en permanent åtgärd om halten är förhöjd.

Nickel förekommer ofta tillsammans med andra korrosionsmetaller. Har du även problem med koppar kan du läsa mer i artikeln om koppar i dricksvatten, riktvärde och åtgärd.

Vanliga frågor om nickel i brunnsvatten

Vad är gränsvärdet för nickel i dricksvatten?

Enligt Livsmedelsverket är gränsvärdet 20 µg/l. Vatten med högre halt bedöms som otjänligt och bör åtgärdas innan det används som dricksvatten.

Varför är nickelhalten högre i morgonvattnet?

När vattnet står stilla i rör och blandare under natten hinner nickel lösas ut från installationerna. Därför är halten ofta högst i det förstatappade vattnet. Spola tills vattnet blir kallt innan du dricker det.

Kan surt vatten öka nickelhalten?

Ja. Lågt pH gör vattnet aggressivt och ökar korrosionen av nickelhaltiga rör och blandare, vilket höjer nickelhalten. Att höja pH med ett avsyrningsfilter är därför ofta en effektiv åtgärd.