Blog

Natrium är ett av de vanligaste ämnena i svenskt brunnsvatten och något som ofta uppmärksammas först när vattnet börjar smaka salt. I den här artikeln går vi igenom vad natrium är, varifrån det kommer, vilket riktvärde Livsmedelsverket anger, hur natrium påverkar hälsa och smak – och vad du kan göra åt höga halter.

Vad är natrium i vatten?

Natrium (Na) är ett grundämne som i naturen nästan alltid förekommer bundet som salt, framför allt som natriumklorid – vanligt koksalt. I vatten löser natrium sig som joner och går inte att se, lukta eller filtrera bort med ett vanligt partikelfilter.

Natrium är i sig ett livsnödvändigt ämne som kroppen behöver, men i dricksvatten är höga halter oönskade eftersom de påverkar smaken och i vissa fall kan vara ett problem för känsliga grupper.

Varifrån kommer natriumet?

Natrium i brunnsvatten kan ha flera källor:

• Naturligt ursprung. Vattnet passerar berg och jordlager där natriumhaltiga mineral vittrar och löses upp. Detta är fullt normalt och ger ofta måttliga halter.
• Havsnära brunnar. Brunnar nära kusten påverkas av salt grundvatten och havssprej, vilket höjer både natrium- och kloridhalten.
• Saltvatteninträngning. När en borrad brunn överuttas kan salt, gammalt grundvatten (relikt havsvatten) tränga in underifrån. Detta är en vanlig orsak till stigande natrium- och kloridhalter, särskilt vid kusten och på öar.
• Avhärdare med salt. En jonbytesavhärdare byter ut kalcium och magnesium mot natrium och regenereras med salt. En sådan anläggning tillför alltså natrium till vattnet.

Livsmedelsverkets riktvärde för natrium

Enligt Livsmedelsverket bedöms dricksvatten som tjänligt med anmärkning när natriumhalten överstiger 100 mg/l. Anmärkningen är i första hand en smakanmärkning, men den kan också indikera saltvatteninträngning eller påverkan från en avhärdare.

Vid halter över cirka 200 mg/l får vattnet en tydligt salt smak. Många upplever smakförändringen redan runt riktvärdet, särskilt i kaffe och te.

En anmärkning på natrium betyder inte automatiskt att vattnet är farligt att dricka för en frisk vuxen, men det är en tydlig signal att undersöka orsaken – och för känsliga grupper kan gränsen ha betydelse.

Natrium och hälsa

För de flesta friska personer utgör natrium i dricksvatten en liten del av det totala saltintaget jämfört med maten. Men det finns grupper där natrium i vattnet är mer relevant:

• Personer med högt blodtryck samt hjärt- och njursjukdom, där man ofta rekommenderas att begränsa saltintaget.
• Personer med saltbegränsad kost på läkares inrådan, där även natrium från vattnet bör räknas in.
• Spädbarn. Vatten som används till välling och modersmjölksersättning bör ha låg natriumhalt, eftersom spädbarns njurar är känsliga för salt.

Tillhör du eller någon i hushållet en av dessa grupper och har förhöjda natriumhalter är det klokt att rådgöra med vårdpersonal och överväga åtgärder.

Koppling till klorid och konduktivitet

Natrium förekommer nästan alltid tillsammans med klorid, eftersom källan i regel är natriumklorid (salt). Höga natriumhalter går därför ofta hand i hand med höga kloridhalter, och båda är klassiska tecken på salt grundvatten eller saltvatteninträngning. Läs mer i vår artikel om klorid i brunnsvatten – salt smak, korrosion och riktvärde.

Även konduktiviteten (den elektriska ledningsförmågan) stiger när mängden lösta salter ökar. Ett förhöjt konduktivitetsvärde är ofta det första tecknet på att natrium och klorid är på väg upp. Vill du förstå vad ledningsförmågan säger om ditt vatten kan du läsa om konduktivitet i brunnsvatten.

Upplever du en salt bismak utan att veta orsaken? Då kan artikeln om varför ditt brunnsvatten smakar salt hjälpa dig vidare.

Så testar du natrium i vattnet

Natrium går inte att bedöma med syn eller lukt – det krävs en vattenanalys på ett ackrediterat laboratorium. I en analys mäts natrium tillsammans med bland annat klorid och konduktivitet, vilket ger en samlad bild av om vattnet är saltpåverkat.

En bra utgångspunkt är en bredare kontroll som täcker de vanligaste kemiska och mikrobiologiska parametrarna. Se vår vattenanalys normalkontroll för en analys anpassad för brunnsägare.

Har du en avhärdare bör du ta provet på det utgående, behandlade vattnet för att se hur mycket natrium anläggningen faktiskt tillför. Vid misstanke om saltvatteninträngning kan det också vara värdefullt att provta vid olika tidpunkter, eftersom halterna kan variera med årstid och vattenuttag.

Åtgärder mot höga natriumhalter

Vilken åtgärd som passar beror på orsaken och på hur höga halterna är.

Omvänd osmos

Omvänd osmos (RO) är den mest effektiva metoden för att sänka natriumhalten. Vattnet pressas genom ett tätt membran som håller kvar salter, och natrium och klorid reduceras kraftigt. Ofta installeras RO som ett filter under diskbänken för dricks- och matlagningsvatten. Läs mer om hur omvänd osmos fungerar.

Tänk på avhärdaren

En vanlig jonbytesavhärdare tar inte bort natrium – den tillför natrium. Avhärdaren löser hårt vatten (kalk) men höjer samtidigt natriumhalten. Har du redan förhöjt natrium bör du därför inte lösa smakproblemet med en saltbaserad avhärdare, utan snarare med omvänd osmos.

Vid saltvatteninträngning

Beror de höga halterna på saltvatteninträngning kan åtgärder vid brunnen hjälpa: minska uttaget, jämna ut vattenanvändningen över dygnet och i vissa fall se över brunnens djup. En sakkunnig brunnsborrare kan bedöma situationen. RO kan användas parallellt för att säkra bra dricksvatten.

Vanliga frågor om natrium i dricksvatten

Vad är riktvärdet för natrium i dricksvatten?

Livsmedelsverket anger 100 mg/l som riktvärde. Över detta blir vattnet tjänligt med anmärkning på grund av smak och möjlig saltpåverkan, och över cirka 200 mg/l märks en tydligt salt smak.

Är det farligt att dricka vatten med mycket natrium?

För friska vuxna är natrium i vattnet oftast ett smakproblem snarare än en hälsofara. För personer med högt blodtryck, hjärt- eller njursjukdom, saltbegränsad kost samt för spädbarn kan höga halter dock ha betydelse, och då bör åtgärder övervägas.

Tar en avhärdare bort natrium?

Nej. En saltbaserad jonbytesavhärdare tillför tvärtom natrium till vattnet. För att sänka natriumhalten behövs istället omvänd osmos.

Misstänker du salt eller saltpåverkat vatten är första steget alltid att analysera. Med ett tydligt provsvar vet du om natriumhalten ligger över Livsmedelsverkets riktvärde och kan välja rätt åtgärd.