Blog

Studier från bland annat Columbia University har visat att en enda liter flaskvatten kan innehålla hundratusentals mikroplastpartiklar – många så små att de kan passera kroppens biologiska barriärer. Det sätter frågan om mikroplaster i flaskvatten i ett helt nytt ljus, särskilt för dig som köper flaskvatten i tron att det är renare än alternativet.

Men hur farligt är det egentligen? Forskningen kring hälsoeffekterna pågår fortfarande, och svaren är inte entydiga. Det som däremot står klart är att plastförpackningen i sig är en källa till kontaminering – något som kranvatten och brunnsvatten inte har samma problem med. För den som har egen brunn finns det alltså goda skäl att se sitt eget vatten som ett säkrare alternativ, förutsatt att det är testat och godkänt.

I den här artikeln går vi igenom vad forskningen säger om förekomsten av mikroplaster i flaskvatten, vilka hälsorisker som diskuteras och vad du konkret kan göra för att minska din exponering. Vi på Svenskt Vattenprov hjälper dagligen brunnsägare att få koll på sitt vatten genom ackrediterad analys – och just den kunskapen ger perspektiv på varför kvalitetstestat brunnsvatten ofta slår flaskvatten när det gäller både renhet och miljöpåverkan.

Varför mikroplaster i flaskvatten är en fråga

Plastflaskor har länge marknadsförts som en bekväm och hygienisk lösning för att dricka rent vatten, men den bilden håller på att förändras. Forskning som publicerades i tidskriften Proceedings of the National Academy of Sciences år 2024 visade att en liter flaskvatten i genomsnitt innehöll nära 240 000 plastpartiklar, varav majoriteten var nanoplaster, det vill säga partiklar så små att de inte syns med blotta ögat. Det gör frågan om mikroplaster i flaskvatten till något mer än en nischad miljödebatt.

Nanoplaster är så små att de kan passera cellmembran och potentiellt nå organ som hjärna och hjärta, vilket är anledningen till att forskare prioriterar just den här frågeställningen.

Hur plasten hamnar i flaskan

Plastpartiklarna kommer inte bara från omgivningen, utan själva förpackningen är en aktiv källa. PET-plast, som används i de flesta engångsflaskor, bryts gradvis ned och avger partiklar direkt i vattnet. Processen påskyndas av värme, solljus och mekanisk påverkan som till exempel transport på lastbil eller lagring i varma lager. Ju längre vattnet sitter i flaskan, och ju sämre lagringsförhållandena är, desto fler partiklar frigörs.

Kapsylen och insidan av locket bidrar också med plastmaterial. Studier har visat att öppning och stängning av flaskan generar ytterligare partiklar varje gång du använder den. Det innebär att problemet ökar med användning, snarare än att minska.

Varför det här spelar roll för dig

Du köper förmodligen flaskvatten just för att du vill ha rent och säkert dricksvatten. Problemet är att plastförpackningen i sig tillför ämnen som du aktivt försöker undvika. Det är en grundläggande paradox, och den är skälet till att allt fler konsumenter och forskare börjar ifrågasätta om flaskvatten verkligen håller vad det lovar jämfört med vältestat kranvatten eller brunnsvatten.

Hur mycket mikroplast finns i flaskvatten

Mängden mikroplaster i flaskvatten varierar beroende på märke, förpackningstyp och lagringsförhållanden, men forskarnas mätningar pekar konsekvent åt samma håll: halterna är betydligt högre än vad man tidigare trodde. Det är inte längre en fråga om enstaka partiklar per liter, utan om hundratusentals.

Vad forskningen faktiskt visar

En studie från Columbia University och Rutgers University, publicerad 2024, analyserade tre populära flaskvattenmärken och hittade i genomsnitt 240 000 plastpartiklar per liter. Av dessa var 90 procent nanoplaster, det vill säga partiklar under en mikrometer i storlek. Äldre studier använde metoder som bara kunde detektera mikroplaster och gav siffror på ett par hundra partiklar per liter. Med bättre mätteknik framträder nu en helt annan bild.

Skillnaden i siffror beror alltså inte på att vattnet har blivit sämre, utan på att forskarnas mätmetoder har blivit mer precisa och kan fånga upp betydligt mindre partiklar.

Faktorer som PET-plastkvalitet, lagringstemperatur och flaskans ålder påverkar direkt hur många partiklar som frigörs. Flaskor som har utsatts för värme under transport eller lagrats i ett varmt förråd avger betydligt fler partiklar än en nyproducerad flaska som förvarats svalt. Det ger dig som konsument mycket liten kontroll över hur mycket plast du faktiskt får i dig varje gång du dricker.

Hur farligt är det för hälsan

Hälsoeffekterna av mikroplaster i flaskvatten är ett område där forskningen fortfarande befinner sig i ett tidigt skede. Det saknas ännu långtidsstudier på människa som entydigt fastställer vilka doser som orsakar skada, men de resultat som hittills publiceras pekar mot att nanoplaster kan ta sig in i kroppen på sätt vi inte fullt ut förstår.

Vad forskningen har hittat hittills

Studier på djur och cellnivå visar att nanoplaster kan passera biologiska barriärer, inklusive tarm, lungor och blod-hjärnbarriären. Partiklarna har hittats i human vävnad, bland annat i blod, lungor och moderkaka. Det innebär att plastpartiklar du får i dig via dricksvatten inte nödvändigtvis stannar i mag-tarmkanalen utan kan spridas vidare i kroppen.

Världshälsoorganisationen bedömer att bevisen för skadliga hälsoeffekter hos människa ännu är otillräckliga för att fastställa en säker gräns, men betonar att forskningen behöver prioriteras.

Plastens kemiska innehåll tillför ytterligare risker

Förutom partiklarna i sig innehåller plast kemiska tillsatser som mjukgörare och stabilisatorer som kan läcka ut i vattnet. Dessa ämnen, bland annat ftalater och bisfenol A, kopplas i forskning till hormonstörande effekter och påverkan på reproduktionssystemet.

Det innebär att risken inte är begränsad till att du sväljer fysiska partiklar. Du exponeras också för kemiska ämnen som lösts upp i själva vattnet, vilket gör att riskbilden är mer komplex än enbart partiklarnas storlek och antal.

Flaskvatten jämfört med kranvatten i Sverige

Debatten om mikroplaster i flaskvatten ställer naturligt frågan om kommunalt kranvatten och brunnsvatten är bättre alternativ. I Sverige är svaret för kommunalt kranvatten i de flesta fall ja, men med viktiga förbehåll beroende på hur ditt vatten distribueras och lagras.

Kranvattnet regleras hårt i Sverige

Kommunalt kranvatten i Sverige kontrolleras enligt Livsmedelsverkets föreskrifter och testas regelbundet för ett brett spektrum av föroreningar. Det passerar reningsverk med flera filtreringssteg och distribueras i ledningar av metall eller godkänd plast, vilket ger betydligt lägre mikroplastnivåer än vad en PET-flaska avger.

Studier visar att kranvatten generellt innehåller ett fåtal hundra mikroplastpartiklar per liter, vilket är en bråkdel av de hundratusentals som uppmätts i flaskvatten.

Nackdelen med kranvatten är att rörledningar i äldre fastigheter kan bidra med egna föroreningar, till exempel bly eller koppar. Det är något du bör undersöka om du bor i ett hus byggt före 1980.

Brunnsvatten kräver egna kontroller

Har du egen brunn undviker du plastförpackningens bidrag till din exponering helt. Problemet är att brunnsvatten inte omfattas av kommunens kontrollprogram, vilket innebär att du själv ansvarar för att vattnet är säkert att dricka.

Brunnsvatten kan innehålla naturliga föroreningar som arsenik, radon eller bakterier beroende på geologiska förhållanden och markpåverkan i ditt område. Regelbunden analys är det enda sättet att säkerställa att ditt vatten håller godkänd kvalitet.

Så minskar du din exponering i vardagen

Du kan minska din dagliga exponering för mikroplaster i flaskvatten utan att göra drastiska förändringar. Det handlar om några konkreta val kring hur du köper, lagrar och dricker vatten.

Byt ut engångsflaskor mot bättre alternativ

Det enklaste steget är att sluta använda PET-flaskor för ditt dagliga vattenintag. Flaskor av rostfritt stål eller glas avger inga plastpartiklar och är enkla att rengöra. Filtrerat kranvatten i en glaskaraff är ett kostnadseffektivt alternativ som kombinerar låg exponering med god smak.

Väljer du kranvatten i stället för flaskvatten minskar du inte bara plastexponeringen, utan sänker också din miljöpåverkan och dina kostnader på lång sikt.

Om du ändå köper flaskvatten, välj glasflaskor framför plast och undvik att låta flaskor ligga i solen eller i varma utrymmen.

Kontrollera kvaliteten på ditt dricksvatten

Har du egen brunn är det värt att betrakta det som ett verkligt alternativ till flaskvatten, förutsatt att du vet vad det innehåller. Utan ett aktuellt analysresultat vet du inte om vattnet är fritt från bakterier, arsenik eller andra föroreningar.

Att regelbundet analysera ditt brunnsvatten ger dig faktaunderlag för att fatta välgrundade beslut om vilket vatten som faktiskt är säkrast för din familj.

Sammanfattning och nästa steg

Forskningen visar tydligt att mikroplaster i flaskvatten förekommer i halter som är betydligt högre än vad man tidigare visste, och att nanoplasterna är de mest oroande på grund av sin förmåga att ta sig in i kroppens vävnader. Hälsoeffekterna är ännu inte fullt kartlagda, men de kemiska tillsatserna i plasten tillför risker utöver partiklarna i sig.

Det bästa du kan göra är att byta ut PET-flaskor mot glas eller rostfritt stål och i stället förlita dig på kranvatten eller vältestat brunnsvatten. Har du en egen brunn ger ett aktuellt analysresultat dig konkret vetskap om vad ditt vatten faktiskt innehåller, vilket är ett bättre underlag än att lita på plastförpackad marknadsföring.

Vill du veta vad ditt brunnsvatten innehåller kan du beställa ett komplett vattenanalyspaket för din brunn direkt hem till dörren.