Blogg

Krom är en metall som förekommer naturligt i berggrund och jord, och den kan ibland hamna i dricksvattnet – särskilt i egen brunn. En del krom är ofarligt eller till och med nödvändigt i mycket små mängder, medan en annan form kallad krom-6 (sexvärt krom) räknas som giftig och cancerframkallande av myndigheterna. I den här artikeln går vi igenom vad krom är, skillnaden mellan de olika formerna, vilket gränsvärde som gäller och hur du kan testa och rena ditt vatten.

Vad är krom?

Krom är ett grundämne och en metall som finns naturligt i många bergarter och mineraler. Via vittring och grundvattenrörelser kan krom lösas ut och nå brunnar och grundvattentäkter. Krom kan även komma från mänsklig verksamhet, till exempel industrier som arbetar med ytbehandling, garvning, färgtillverkning och rostskydd.

Det avgörande för hälsan är inte bara hur mycket krom som finns i vattnet, utan framför allt vilken form kromet har. Krom uppträder nämligen i olika kemiska tillstånd, och två av dem är särskilt viktiga att skilja på.

Trevärt krom (Cr III)

Trevärt krom, som skrivs Cr III, är den vanligaste och mest stabila formen i naturen. Enligt bland annat Livsmedelsverket och WHO betraktas trevärt krom som ett spårämne som människokroppen behöver i mycket små mängder, kopplat till normal omsättning av socker och fett. I de låga halter som normalt förekommer anses trevärt krom inte utgöra någon större hälsorisk vid förtäring.

Sexvärt krom (Cr VI / krom-6)

Sexvärt krom, som skrivs Cr VI och ofta kallas krom-6, är däremot betydligt mer problematiskt. Denna form är mer lättlöslig och mer reaktiv. Krom-6 har fått stor uppmärksamhet eftersom det klassas som giftigt och, enligt internationella hälsomyndigheter, cancerframkallande. Krom-6 kan bildas naturligt under vissa förhållanden men är också en vanlig industriell förorening.

En viktig sak att känna till är att vanliga vattenanalyser normalt mäter totalkrom, det vill säga summan av alla kromformer, snarare än att särskilja krom-6. Om totalkrom är förhöjt kan det därför finnas skäl att gå vidare med en mer specifik analys.

Vanliga källor till krom i brunnsvatten

Krom i dricksvatten kan ha flera ursprung, och ofta samverkar de:

• Naturligt i berggrunden – vissa bergarter innehåller mer krom, som långsamt löses ut i grundvattnet.
• Industriell förorening – utsläpp och läckage från verksamheter som ytbehandling, garverier och metallindustri kan påverka grundvattnet lokalt.
• Korrosion – vissa rör, kranar och komponenter av rostfritt stål eller kromlegeringar kan under ogynnsamma förhållanden avge små mängder krom, särskilt om vattnet är surt eller aggressivt.

Eftersom krom sällan förekommer ensamt är det klokt att se det som en del av vattnets samlade metallprofil. Du kan läsa mer om det större sammanhanget i vår guide om hur metaller påverkar vattenkvaliteten – risker och åtgärder.

Gränsvärde för krom i dricksvatten

Livsmedelsverket anger ett gränsvärde för totalkrom på 50 µg/l (mikrogram per liter) i dricksvatten. Om halten överskrider detta värde bedöms vattnet som otjänligt, vilket innebär att det inte bör användas som dricksvatten eller till matlagning utan åtgärd.

Gränsvärdet gäller totalkrom, alltså både trevärt och sexvärt krom sammanräknat. Eftersom krom-6 är den mer hälsofarliga formen finns det en försiktighetsprincip inbyggd i regelverket: håller man totalkromet lågt håller man också nere risken för krom-6. WHO har historiskt använt ett liknande riktvärde och fortsätter att utvärdera underlaget för sexvärt krom.

Det här upplägget känns igen från andra tungmetaller. Vill du jämföra kan du läsa om bly i dricksvatten och kadmium i dricksvatten, som båda har egna gränsvärden och egna hälsorisker.

Hälsorisker med krom

Hälsobedömningen skiljer sig tydligt åt mellan de två formerna, och det är viktigt att inte överdriva riskerna med krom generellt.

Trevärt krom (Cr III) anses enligt myndigheterna vara relativt ofarligt i de halter som normalt förekommer i dricksvatten, och behövs i små mängder som näringsämne.

Sexvärt krom (krom-6) är den form som kopplas till allvarligare effekter. Enligt Livsmedelsverket och internationella hälsoorgan kan förtäring av krom-6 över tid öka risken för cancer, och höga halter har i studier förknippats med påverkan på lever och njurar. Det är denna form som ligger bakom den försiktiga hållningen kring krom i dricksvatten.

Det är värt att understryka att dessa hälsopåståenden bygger på bedömningar från myndigheter som Livsmedelsverket och WHO, och att risken hänger ihop med både halt och exponeringstid. Enstaka låga värden under gränsvärdet innebär normalt ingen akut fara, men återkommande höga halter bör tas på allvar.

Hur testar du krom i vattnet?

Krom syns inte, luktar inte och smakar inte i de halter det handlar om, så det enda tillförlitliga sättet att veta om du har krom i brunnsvattnet är att göra en vattenanalys. Krom ingår i en metallanalys, där vattnet undersöks för en rad olika metaller samtidigt.

En bredare metallanalys ger dig ett helhetsgrepp: du får inte bara reda på kromhalten utan även värden för andra metaller som ofta uppträder tillsammans. Vill du kontrollera ditt vatten kan du beställa en vattenanalys för metaller, som mäter totalkrom tillsammans med övriga relevanta metaller.

Om totalkromet ligger nära eller över gränsvärdet kan det finnas anledning att komplettera med en analys som särskiljer krom-6, eftersom fördelningen mellan formerna påverkar både risk och val av rening.

Åtgärder – så får du bort krom

Om analysen visar förhöjda kromhalter finns det beprövade reningsmetoder. Vilken som passar bäst beror på halt, kromform och vattnets övriga sammansättning.

Omvänd osmos

Omvänd osmos är en av de mest effektiva metoderna för att minska halten av metaller, inklusive krom, i dricksvatten. Tekniken pressar vattnet genom ett finporigt membran som håller kvar lösta ämnen. Den installeras ofta vid diskbänken för dricks- och matlagningsvatten. Vill du förstå tekniken bättre kan du läsa vår guide om hur omvänd osmos fungerar.

Jonbyte och anjonbyte

Jonbyte är en annan vanlig metod. Sexvärt krom förekommer i vattnet som negativt laddade joner, vilket gör att ett anjonbytesfilter kan vara effektivt just mot krom-6. Vilken typ av jonbytesmassa som lämpar sig beror på vattnets kemi, och det är därför analysresultatet bör ligga till grund för valet.

Oavsett metod är det klokt att låta en fackkunnig aktör dimensionera lösningen utifrån dina analysvärden, och att följa upp med en ny analys efter installationen för att bekräfta att reningen fungerar som avsett.

Vanliga frågor om krom i dricksvatten

Är krom i dricksvatten alltid farligt?

Nej. Trevärt krom (Cr III) anses enligt myndigheterna relativt ofarligt i låga halter, medan sexvärt krom (krom-6) är den form som kopplas till cancer och andra hälsoeffekter. Vanliga analyser mäter totalkrom, och Livsmedelsverkets gränsvärde är 50 µg/l.

Hur vet jag om jag har krom-6 specifikt?

En standardmässig metallanalys visar totalkrom, det vill säga alla kromformer sammanlagt. Om totalkromet är förhöjt kan du gå vidare med en särskild analys som skiljer ut sexvärt krom, eftersom det påverkar både riskbedömning och val av rening.

Vilken rening tar bort krom?

Omvänd osmos är effektivt mot metaller generellt, inklusive krom. För sexvärt krom kan även anjonbytesfilter fungera bra. Lämplig lösning bör väljas utifrån dina analysvärden och vattnets övriga sammansättning.

Uppgifterna om gränsvärden och hälsorisker i den här artikeln bygger på bedömningar från Livsmedelsverket och WHO. Vid frågor om ditt specifika dricksvatten bör du utgå från din egen vattenanalys och vid behov kontakta din kommun eller en sakkunnig.