Uran, U

Om uran i dricksvatten

Uran finns naturligt i berggrunden och löses ut i grundvattnet. Halten varierar kraftigt mellan brunnar som ligger nära varandra, eftersom den styrs av vilket berg borrhålet går igenom.

Varför det mäts

Vid de halter som förekommer i svenskt dricksvatten är uran framför allt ett kemiskt problem, inte ett strålningsproblem: det är njurarna som påverkas, inte stråldosen. Det är därför uran bedöms för sig och inte som en del av radonmätningen, trots att de två ofta följs åt i samma berggrund.

Vad som räknas som för mycket

Livsmedelsverkets riktvärde för egen brunn: vattnet bedöms som tjänligt med anmärkning vid 30 µg/l. Anmärkning betyder att vattnet går att använda men att halten bör följas och gärna åtgärdas – inte att det är akut.

Vad man gör åt det

Uran tas bort med anjonbytare eller omvänd osmos. Har du höga uranhalter är det värt att mäta radon i samma veva: samma berggrund ger ofta båda, och de kräver helt olika utrustning.

Läs hela guiden om uran i brunnsvatten →

Riktvärdena ovan är hämtade ur Livsmedelsverkets analysparametrar och riktvärden för dricksvatten från egen brunn (version 2026-02-04) och gäller enskild vattentäkt. Texten är allmän information och ersätter inte en bedömning av ditt eget analyssvar – den gör vi tillsammans med dig när provsvaret kommer.