Blog

Kvicksilver är en av de mest omtalade miljögifterna, och många brunnsägare undrar om det kan finnas i deras dricksvatten. Den goda nyheten är att kvicksilver är ovanligt i svenskt brunnsvatten. Samtidigt är ämnet så pass hälsofarligt att det är viktigt att känna till var det kan förekomma, vilket riktvärde som gäller och hur du kan skydda dig. Den här artikeln ger en balanserad bild med utgångspunkt i vägledning från Livsmedelsverket och WHO.

Vad är kvicksilver och varifrån kommer det?

Kvicksilver (Hg) är en tungmetall som förekommer naturligt i jordskorpan men i mycket låga halter. I opåverkat grundvatten är nivåerna oftast så låga att de knappt går att mäta. Att kvicksilver dyker upp i brunnsvatten är därför sällsynt och beror nästan alltid på en särskild källa i närområdet.

De vanligaste orsakerna till förhöjda halter är kopplade till mänsklig aktivitet:

• Historisk industri – exempelvis massa- och pappersbruk, klor-alkalifabriker och färgtillverkning som tidigare använde kvicksilver.
• Deponier och förorenad mark – gamla soptippar och industriområden där kvicksilver kan läcka ut i grundvattnet.
• Gruvverksamhet – både aktiva och nedlagda gruvor kan frigöra tungmetaller.
• Atmosfärisk deposition – kvicksilver sprids via luften från förbränning och industri världen över och faller ner med nederbörd, vilket bland annat gör att många svenska insjöfiskar har förhöjda halter.

Bor du i ett område med sådan historik är risken något större, och då kan en kontroll vara motiverad även om sannolikheten fortfarande är låg.

Livsmedelsverkets gränsvärde för kvicksilver

Livsmedelsverket har fastställt ett gränsvärde för kvicksilver i dricksvatten. Ligger halten över 1 µg/l (mikrogram per liter) bedöms vattnet som otjänligt av hälsomässiga skäl. Otjänligt innebär att vattnet inte bör användas till dryck eller matlagning förrän halten har åtgärdats.

Gränsvärdet är lågt och satt med god säkerhetsmarginal, eftersom kvicksilver är giftigt redan i små mängder. Samma nivå används inom EU och ligger i linje med de riktlinjer som WHO tagit fram för dricksvatten. För kvicksilver finns inget separat estetiskt eller tekniskt riktvärde – bedömningen görs enbart utifrån hälsa.

Hälsorisker med kvicksilver

Kvicksilver är en kumulativ gift, vilket betyder att det kan lagras i kroppen över tid. Hur farligt det är beror på formen av kvicksilver och på hur stor exponeringen är, men även långvarigt intag av låga halter kan påverka hälsan negativt.

De organ som främst påverkas är:

• Nervsystemet – kvicksilver är en känd nervgift och kan ge symptom som skakningar, koncentrationssvårigheter, minnesproblem och känselstörningar.
• Njurarna – tungmetallen ansamlas i njurarna och kan vid högre exponering skada njurfunktionen.

Foster och små barn är särskilt känsliga. Kvicksilver kan passera moderkakan och påverka det växande nervsystemet, vilket gör att gravida och den som planerar graviditet bör vara extra försiktiga. Även barn löper större risk eftersom deras kroppar och nervsystem fortfarande utvecklas.

Det är värt att upprepa att detta gäller om kvicksilver faktiskt finns i vattnet. För de allra flesta brunnsägare är halterna försumbara. Poängen är att risken är allvarlig om den föreligger, vilket motiverar en kontroll i riskområden snarare än oro för alla.

Hur testar man vattnet för kvicksilver?

Kvicksilver syns inte, luktar inte och smakar inte – den enda tillförlitliga metoden är en laboratorieanalys. Kvicksilver ingår vanligtvis inte i den enklaste basanalysen, utan i en utökad metallanalys där flera tungmetaller mäts samtidigt.

Eftersom tungmetaller ofta hänger ihop är det klokt att analysera flera på en gång. En bredare metallanalys ger dig svar på kvicksilver tillsammans med andra ämnen som bly och arsenik, vilket ger en mer komplett bild av vattnets kvalitet. Vill du läsa mer om hur olika metaller påverkar dricksvatten kan du börja med vår översikt över hur metaller påverkar vattenkvaliteten.

Du kan enkelt beställa en vattenanalys för metaller och skicka in ett prov från din brunn. Rekommendationen är att testa brunnsvatten med jämna mellanrum – ungefär vart tredje år – och tätare om du bor i ett riskområde eller om vattnet förändras.

Åtgärder om vattnet innehåller kvicksilver

Visar analysen förhöjda halter finns flera beprövade reningstekniker. Vilken som passar bäst beror på halten och på vattnets övriga sammansättning, och det är ofta klokt att rådgöra med en filterleverantör som kan tolka analysresultatet.

Omvänd osmos

Omvänd osmos (RO) pressar vattnet genom ett tätt membran som stoppar tungmetaller inklusive kvicksilver mycket effektivt. Tekniken installeras ofta som en enhet vid kökskranen och ger ett rent dricksvatten. Det är en av de mest tillförlitliga metoderna för att få bort kvicksilver.

Aktivt kol för adsorption

Vissa typer av aktivt kol är särskilt framtagna för att binda kvicksilver genom adsorption, exempelvis kolmaterial som är impregnerade för just tungmetaller. Ett vanligt kolfilter för smak och lukt räcker inte alltid, så det är viktigt att välja ett filter som är avsett för kvicksilverreduktion.

Jonbyte

Jonbytesfilter kan också fånga upp kvicksilver genom att byta ut metalljonerna mot ofarliga joner. Metoden används ibland i kombination med andra tekniker för att nå ett säkert resultat.

Oavsett metod bör du följa upp med en ny analys efter installationen för att bekräfta att halten kommit under gränsvärdet. Principerna liknar dem för andra tungmetaller – läs gärna mer om åtgärder mot bly i dricksvatten och arsenik i brunnsvatten.

Sammanfattning

Kvicksilver i brunnsvatten är ovanligt men allvarligt. Livsmedelsverkets gränsvärde på 1 µg/l är lågt av goda skäl, eftersom ämnet påverkar nervsystem och njurar och är särskilt riskabelt för foster. Bor du i ett område med industri-, deponi- eller gruvhistorik är en utökad metallanalys en billig försäkring. Skulle halterna vara förhöjda finns effektiva åtgärder som omvänd osmos, särskilt aktivt kol och jonbyte.

Vanliga frågor om kvicksilver i dricksvatten

Är kvicksilver vanligt i svenskt brunnsvatten?

Nej. Kvicksilver är sällsynt i brunnsvatten och förekommer nästan bara där det finns en särskild källa, som gammal industri, deponier eller gruvor. Därför är det främst i sådana riskområden som en kontroll är motiverad.

Vilket gränsvärde gäller för kvicksilver?

Livsmedelsverket bedömer dricksvatten som otjänligt om kvicksilverhalten överstiger 1 µg/l. Gränsvärdet är satt med hälsomässig säkerhetsmarginal och ligger i linje med EU:s och WHO:s riktlinjer.

Hur får jag bort kvicksilver ur vattnet?

De vanligaste och mest effektiva teknikerna är omvänd osmos, aktivt kol av en typ som är avsedd för tungmetaller samt jonbyte. Vilken lösning som passar beror på halten och vattnets övriga sammansättning, och du bör alltid kontrollera resultatet med en ny analys efteråt.