Radon i brunnsvatten · Faktagranskat

Radon i brunnsvatten — den osynliga risken i bergborrade brunnar

Publicerad 11 maj 2026 Lästid 6 min Källor Livsmedelsverket, SGU, Strålsäkerhetsmyndigheten

Radon är en radioaktiv gas som varken luktar, smakar eller syns. Den bildas naturligt när uran i berggrunden sönderfaller och löses lätt upp i grundvatten — särskilt i bergborrade brunnar i områden med granit och pegmatit. För brunnsägare är radon en av de viktigaste parametrarna att kontrollera, av en specifik anledning: den största hälsorisken kommer inte från det du dricker, utan från den luft du andas in när du duschar.

Livsmedelsverket har två nivåer för radon i enskilt brunnsvatten. Vid 100 Bq/l klassas vattnet som tjänligt med anmärkning och åtgärder bör övervägas. Vid 1 000 Bq/l klassas vattnet som otjänligt och bör inte användas till dryck, matlagning eller dusch. Strålsäkerhetsmyndighetens uppskattningar pekar på att mellan 80 000 och 100 000 privata brunnar i Sverige har halter över 100 Bq/l — och cirka 10 000 av dem är direkt otjänliga.

01 — Varifrån kommer radonet? Berggrunden avgör risken

Radon i vatten kommer från radium som i sin tur bildas vid sönderfall av uran i berggrunden. Vissa bergarter — främst granit, pegmatit och vissa skiffrar — innehåller höga halter uran och avger därmed mer radon till grundvattnet. När vatten pumpas upp från en bergborrad brunn följer radonet med.

Det är därför brunnstypen spelar en så stor roll. Grävda brunnar, som tar sitt vatten från ytligare jordlager, har i regel mycket låga radonhalter. Bergborrade brunnar är högriskmiljön — och störst risk löper de som ligger i kända uranrika områden, exempelvis delar av Uppland, Småland, Bohuslän och Västergötland. Den högsta radonhalt som uppmätts i ett svenskt brunnsvatten är 87 000 Bq/l, i en brunn borrad i granit i Värmland.

02 — Hälsorisken Det är inte drickandet — det är duschen

En vanlig missuppfattning är att radon i vattnet skulle vara farligt främst när man dricker det. Så är det inte. Livsmedelsverket och Strålsäkerhetsmyndigheten är överens om att risken vid intag är liten — radon som dricks tas upp i magsäcken och försvinner med utandningsluften inom en timme.

Den verkliga hälsorisken är inandning. När vatten luftas i hushållet — vid disk, tvätt, dusch och bad — frigörs radongasen till inomhusluften. En radonhalt på 1 000 Bq/l i vattnet beräknas bidra med cirka 100 Bq/m³ till inomhusluften, vilket är jämförbart med radon från mark och byggnadsmaterial. Långvarig exponering ökar risken för lungcancer, och risken är betydligt högre för rökare än för icke-rökare. Strålsäkerhetsmyndigheten uppskattar att omkring 500 personer årligen dör i lungcancer orsakad av radon i Sverige, varav ett tiotal kan kopplas till radon från vatten.

Det går inte att lukta, smaka eller se sig till radon. Det enda sättet att veta är att analysera vattnet. Livsmedelsverket

03 — Analysen Så testas radon i brunnsvatten

Radon-222 har en halveringstid på 3,8 dygn, vilket betyder att halten i ett vattenprov sjunker snabbt efter provtagning. Det ställer särskilda krav på hanteringen: provet måste tas i en förslutbar flaska, fyllas utan luftficka och skickas direkt till ett ackrediterat laboratorium. Ett prov som väntar en vecka i en bil eller på en hatthylla ger fel resultat — alltid lägre än det riktiga värdet.

Radonprov bör tas i nyborrade brunnar, i äldre brunnar som aldrig har provtagits, och vid tydliga förändringar i vattnet — till exempel efter långvarig torka eller om brunnen har djupats. Livsmedelsverket rekommenderar att även tidigare godkända brunnar provtas vid enstaka tillfällen, eftersom halterna kan ändras över tid.

04 — Åtgärder Tre vägar att sänka radonhalten

Visar analysen för höga halter finns tre etablerade metoder. Valet beror på radonhaltens nivå, vattenmängd och utrymme.

1. Radonavskiljare (luftning). Den effektivaste och vanligaste lösningen. Vattnet luftas kraftigt i en sluten tank så att radongasen frigörs och ventileras ut. Fungerar även vid mycket höga halter och kan reducera radon med över 95 procent.
2. Kolfilter (aktivt kol). Vattnet passerar ett filter där radonet adsorberas på kolet. Enklare och billigare, men passar bara vid måttligt förhöjda halter — Livsmedelsverket avråder vid halter över 2 000 Bq/l, då filtret kan börja avge gammastrålning.
3. Omvänd osmos. Vattnet pressas genom ett membran som stoppar radon och radondotteratomer. Effektiv, men kapaciteten är begränsad och systemet kräver underhåll.

Koka inte vattnet

En vanlig fråga är om man kan koka bort radon. Svaret är nej — eller snarare ja, men på fel sätt. Vid kokning frigörs radonet till luften, vilket gör att inomhusluftens radonhalt ökar samtidigt som vattnet renas. Effekten på hälsan blir därför den motsatta mot vad man vill.